Bling.

När jag hämtade mina hörlurar på skrivbordet nyss var det för första gången på länge. De var liksom helt ihoptrasslade av att ha legat så länge. Kan knappast vara ett bra tecken.

Jag har en svintight relation till hög musik, men ibland glömmer jag bort hur viktig den är. Kanske den viktigaste av alla relationer till materiella ting. Är musik materia?

Ikväll lyssnar jag på låtar med det lilla magiska blinget.
Tänk er en vanlig poplåt. En låt med bra tryck, en bilåkarlåt. Helt okej driv och så, men inget fancy egentligen. Men så helt plötsligt kommer BLINGET in. En liten touch av 80-tal som liksom placerar en liten osynlig kristallkrona över hela låten. När blinget kommer in står jag plötsligt där i en glittrande kjol och tunga örhängen och letar efter första bästa discokula.

På 80-talet var man expert på sådant här. Idag är det unikt. Men när låtarna väl korsar min väg missar jag det aldrig. Så litet, men så avgörande. Jag älskar detaljer. 

Olly ändå! Han är faktiskt lite underskattad. Eller är det jag som underskattade honom fram till den magiska stunden jag hörde ”Seasons” på Hollister förra året?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s