A place filled with loneliness.

Vad är det då som får mig att hämta hopp i 80-talsrocken mer än i någon annan musikgenre? Ja, jag vet inte, men det är något med Dynazty som får mig att känna att det här är svaret på alla frågor. Inte minst har jag blivit smått besatt av denna sångare, Nils Molin, och hans fantastiska utstrålning och RENA röst. Och snygga jacka. Osv. Hans sätt att slänga med håret är liksom en våt dröm för vilken vilsen tonåring som helst?!
Okej, jag är inte tonåring längre, men typ? (fem år sedan…)
Martin Rolinski är inte den enda som kan ligga med kameran.

För dig som lyckats missa detta KONSTSTYCKE i svensk musikhistoria. Yum yum yum… <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.