Kändisepidemin fortsätter.

Ja, Rupert Grint har också drabbats tydligen. Av H1N1 som det väl heter bland inbitna entusiaster (ja, jag googlade).
Men han ska få gå på premiären av den nya Harry-filmen. Exakt vilken i raden det är, ska jag säga er, att det är jävligt oklart för mig.

Jag noterar…

… att Jens Lekman drabbats av svininfluensan.

”Hi!…

… my name is Daniel Lindström!”

Så låter det ofta i Spotify nuförtiden. Alltför ofta, bör tilläggas. Jag håller på att bli extremt vansinnig på den där mannen, och det är jag säkerligen inte ensam om. Det finns INGEN (!) som bryr sig om Daniel fucking Lindström och det vet han säkert om själv. Att Spotify tillåtit honom att få typ 60 % av reklamkakan gör mig inte bara förvånad utan också rädd för denna hetspropaganda.
Han har tydligen ”gjort” en remix på sin låt ”Saturday night” (kreativ titel har den också) och den vill han att vi ska lyssna på när vi festar.
Jag lyssnar på den nu. Det är jättekul och jag dansar.
Inte.
Jag vet inte vad jag föredrar, ”play safe”-kampanjen med Dixon eller kanske till och med Mikael Rickfors framför brevbärar-Daniel. Det enda han kan trösta sig med är att jag åtminstone hellre lyssnar på ”Saturday night” än hör Linda Skugge berätta om Vulkanhelvetet. Alltså ursäkta min skarpa ton, verkligen, men det är inte hållbart att erbjuda så få reklamer i en tjänst man bombaderar sin hjärna med mest hela tiden.
BREDD SPOTIFY, BREDDDDDDDDD.
Plz.