It’s never gonna end.

Jag kommer på mig själv med att alltid vänta på något annat. En ständig väntan på det jag både vet och inte vet vad det är. Ett gräset är grönare-tänk som tar ifrån mig min självständighet och gör mig till ett offer för allt jag inte kan påverka. Ibland känns det som om jag kan lukta på kontrollen för att i nästa sekund tappa den igen och hamna i lägen jag inte uppskattar.
Jag kan bli galen på mig själv för det. Att jag inte kan lita på något, att jag är så fruktansvärd skeptisk. Att jag samtidigt är så naiv.
Antagligen är en jobbkväll det bästa just nu. En halvfem-halvtio som flyttar fokus åtminstone för en stund. Imorgon blir det lunch med Lilly och sen en välbehövlig klippning hos min kära Fanny. Jag behöver det.

Ibland saknar jag USA. Atmosfären. Väl där var jag en dåre och tänkte bara på annat, nu saknar jag självklarheten i att gå upp på morgonen och hälla mjölk ur ett amerikanskt mjölkpaket. Jag saknar en sol som värmer på riktigt och inte bara på låtsas (som här) och jag saknar amerikanska toaletter. Ja, jag saknar faktiskt lukten av en amerikansk toalett. De luktar fantastiskt. Jag saknar den parfymtunga luften inne på Hollister, jag saknar 1-800-DIVORCEWITHOUTWAR-skyltarna och jag saknar Publix. Dessutom saknar jag att prata engelska – det blir bara fånigt om man gör det med sig själv – och att ha en massa kvitton som det står typ ”baseball ‘73 muscle på” (en av tröjorna jag köpte som tydligen gick under detta namn).

Men ja. Det är sista mars idag och snön är åtminstone nästan borta. Och jag vet att det kommer dagar när jag inte väntar, jag vet det för att de alltid kommit innan och antagligen lär komma tillbaka. Eller framförallt glimtarna vet jag kommer tillbaka. När allt som besvärar är ett par skosnören som inte är knutna. Fan, det är verkligen glimtarna som gör det. Glöm ej.

(Laakso – Stay tuned to my love)

Jag är svintrött och klockan är 21.25. Egentligen halv nio alltså. Det är ju inte klokt. Jag tänkte innan att jag var så grymt sugen på att skriva och blabla men det märks sannerligen inte nu. Det är faktiskt rentav så att jag inte kommer på EN ENDA SAK att skriva om, och då är läget givetvis remarkabelt dåligt. Skälen att köra upp ett blogginlägg är dessutom väldigt väldigt få vilket gör att jag ifrågasätter det klottrande jag just nu håller på med. Men skitsamma.

Aah, jag får jobba imorgon kväll! Med andra ord kommer jag kassera in 1800 kronor nästa löning, yeaaaaah!

Antar att ni inte förstår vidden av detta men för mig är det faktiskt en stor glädje.

Hett tips!

Alright, vi har ännu ett alternativ till vinsten i Moskva och detta alternativ heter ”Balkan girls”. Hehe. Bara titeln är ju smått amazing faktiskt och nu är det så att själva trudelutten också är något av en liten pärla. En helt annan dimension än Sverige, alltså.

Låten är egentligen ganska kass, men det finns nån sorts glädje i den som bidrar både till haidukk och tillfredsställelse. Jag gillar dessutom texten som går på klassiskt flowtema:
”My hips are ready to glow
This record is so hot and I have so much to show
I’ll find a boy for a kiss
Who knows, maybe he’ll be my prince”

Oh yeah!

Jag har ännu inte plöjt alla bidrag förresten, så det kan mycket väl komma fler tips.

Shake it yeah!

Återigen kommer det antagligen bli att man hejar på Grekland i Eurovision, Sakis Rouvas är tillbaka och jag är onekligen tänd på refrängen. Det är det HÄR vi behöver i ESC – förutsägbar skit that is – ingen opera i Legolaskostym. Bojkotta Sverige, folks!

Enda problemet med detta är att Sakis är lite lik Christer Björkman och att verserna suger. Men ändå!

Just nu. Har jag inga ord. Jag känner mig som något av ett sentimentalt avskum och det säger väl sig självt att man inte bör blogga i det tillståndet.
Vi har alltså ändrat tiden. Jag ändrade klockan inatt och kom därför inte i säng förrns 04. Det var sent. Och jag var trött. Jag var sentimental redan där. Men jag kan inte komma över hur fantastiskt det kändes att gå och lägga sig.
Men jag är trött nu också. Hetsätande av ägg på tåg och enerverande grubblerier tär. Ja jävlar.

Helgen försvann i övrigt snabbare än det mesta.

I ett annat land hade jag haft en annan etnisk bakgrund.

Att läsa en annons om ett telefonjobb och sedan se att man helst ska ha annan etnisk bakgrund är bara så… segt. Jag har pluggat sedan födseln i princip, skött mig som en jäkla mönsterelev och aldrig blivit underkänd. Dessutom är jag typ ganska trevlig och luktar inte illa. Jag har utöver det faktiskt aldrig sjukanmält mig eller avvikit från ett arbetspass.
Men ändå!
Är det tydligen bara ens bakgrund som räknas.

Jag förstår ju baktanken and everything, men lite hånfullt känns det allt ändå.

Injicera mera!

Sitter i kökssoffan och vrålar ut min glädje till låten nedan i detta nu. Jag älskar den på allvar och även om dess innebörd är typ ”GE MIG HEROIN – NU!” så hindrar det mig inte från att älska dyrka njuta och tänka att drogen är flow.
Ni skulle se mig alltså, jag freakar i princip ur. Låten är ju dessutom inte ens ny, har legat på min hårddisk i åratal. Men ändå.

Tyvärr hittade jag bara en väldigt tattig version på youtuben så spola fram till 0.20 och titta helst inte på videon då den är ganska töntig. Vet inte riktigt varför jag lägger ut detta över huvud taget men det känns ju som något av en skyldighet.

Låt mig bara få arbeta.

Jag har hamnat i ett läge där jag börjat längta efter kroppsarbete. Är egentligen ganska trött på allt vad papper, tidningar, block, worddokument och magasin heter men beblandar mig ändå med allt det där typ hela tiden. Varje morgon när jag kommer in i köket ligger en ny bunt tidningar där, på kvällen är högen ännu högre. Dels är det ju min evighetsgratisprenumeration på SvD som aldrig tycks lägga av (ja det är ju inte mitt fel och dom får skylla sig själv om dom vill vräka ut tidningar forever and ever), dels är det lokaltidningen som man förväntas ta del av. På detta har vi diverse gratistidningar, typ Kommunalarbetaren, och Dagens Industri och så alla bilagorna sen. Till råga på allt har vi modemagasinen som man dessutom har betalat för vilket innebär en skyldighet i sig. Ibland ligger någon skvallertidning framme också och då måste man ju läsa.
Suck.

Ja, sen är det ju min DN Söndag-prenumeration som gått flera månader över tiden också och om någon tror att jag tänker betala för detta så tror man hiskeligt fel.

Vad jag ville komma fram till var att jag med hög sannolikhet kommer att putsa fönster imorgon. Lagom kroppsligt och tar säkert lite tid också.

Haha (?)

Nej, jag gillar – faktiskt – inte att se mig själv som patetisk. Men nyss kände jag ändå en lätt tryckvåg av just patetik när jag slängde iväg två mail.
Jag frågade rätt och slätt om man fick komma och göra lite praktik såhär på vårkanten, obetalt eller whatever. Jag skiter ju i vad jag får göra, det går bra med det mesta och sen vill jag ju se verkligheten. Jag frågade om det fanns någon möjlighet, och jag förde fram ärendet på typ fem rader. Det hela blev nog ganska spontant om jag ska vara ärlig och  jag räknar med ett par drypande svar (alternativt inga svar alls på grund av den enorma naivitet som antagligen sken igenom likt en tandläkarlampa) inom de närmaste 48 timmarna.
Ja herrejisses.

Låt det bliva augusti.

Jeans.

Ja, jag var ju hos Fanny igår. Det blev lite sådär lagom destruktivt på en nivå som är okej en tisdag.
Choklad, lasagne och Brio och mättnaden låg tät kan man säga. Det var en riktigt underhållande kväll även utöver maten, fick mig ett och annat gott skratt.

Idag ska jag återigen träna – det har blivit väldigt mycket av ett beroende – och gräma mig lite lagom över att jag var tvungen att tacka nej när jobbet till slut ringde mig i morse när jag i ett sömntöcken mumlade något om bilbrist. Men nåja, jag ljög ju inte i alla fall.
Vi pratade om festival också igår och jag blev tyvärr lite småsugen. Jag har inte planerat in en enda ens festivalliknande aktivitet. Men det får lösa sig.

Idag skulle jag ha invigt mina nya Keds. Men NEJ vad jag inte kommer göra det nu, det är snöstorm och det är vansinnigt.

Nu åker jag till Fanny en stund, ska se om jag hittar någon torkad banan på vägen dit.

Ingen vill veta var du hämtat den där bilden.

Jag stör mig på en sak som antagligen inte är helt okej att störa sig på. Det gäller upphovsrätt typ. Ni vet den där lagen som alla under 30 ger blanka fan i?
Det är lite på det området jag skriver ikväll.

Det jag retar mig på är bloggar som alltid ska vara så jäkla noga med att ange var man har hittat bilderna som publiceras. Och VISST kan jag respektera om man hämtat en bild på en annan blogg, en personlig bild. Men Google eller andra officiella hemsidor à la Aftonbladet?
Amen puh-lease va.
”Bilden är från Google” är typ det sista jag vill läsa på en blogg, just den där meningen fungerar faktiskt ungefär som en ren biljett ut från min favoritlista. Jag skiter fullständigt i vad som är god sed, att skriva sådär är töntigt. Töntigt. Jag har nog rentav utvecklat en smärre allergi.

Mån-dag.

Måndag.
Yay. Ytterligare en vecka väntar och enda fördelen med det är att vi därmed är en vecka närmare typ hösten. Jag lyssnar avslaget på Caesars och försöker skriva en artikel om Majämi Ink. Tackar gudarna för att jag har något att göra, det känns helt underbart faktiskt.
Men så snöar det lite ibland och vilket gör mig avtänd.
Btw så har jag nu kasserat in mina uppsatspoäng vilket innebär att jag nu sitter på 197 hp.
Faktum är att det inte känns så mycket mer än att det är ganska behagligt att se siffran, men det är ju bara en siffra liksom. En siffra bland andra.

Jag har förresten glömt hur det känns att gå upp på morgonen, sovmorgon har verkligen blivit standard nu och efter helgens extrema sådana är det svårt att släppa taget. Det blev till tio idag och nu är klockan halv ett och dagen är lång som vanligt. Varför då gå upp ännu tidigare liksom? Det är ju bara dumt kan man tycka.
Ja, faktum är att jag egentligen är jätteglad men jag förnekar därmed inte att detta inlägg definitivt genomsyras av en depressivitet som heter duga. Jag tror inte ens det där ordet existerar men jag antar att det inte spelar någon större roll.

Hej jag är patetisk. Relativt patetisk. Jag vet inte riktigt var jag ska placera mig i spektrat av tillstånd men väljer alltid det mest plågsamma och drar upp patetiken till en ny nivå.
Jag såg mig själv i spegeln, kollade ögon och hästsvans, drog på mig jackan och gick ut. Njöt i fulla drag och gick med steg som inte tillhör mina vanliga och såg upp och blev nöjd. Löjlig i princip. Pratade med rösten jag inte kände igen.
Jävlar.

Jag vet inte längre hur många ställen det rörde sig om och i vilken ordning de kom. Jag vet bara att det var, typ. Nu är det söndag och en ny vecka är på g. Att vandra runt från den ena restaurangen till det andra konditoriet till det tredje caféet är semestervanor och kanske inte hållbart.
Men trevligt.
Inga tider att passa, en sol som skiner, att inte frysa ihjäl i vårjacka.
Enbart positivt, givetvis.

Angående Robinson.

Jag tror tv4 tänker att småflickorna ska bli kära i Lukas – så typiskt att han heter just Lukas också – och att det enbart är därför han är med. Och för att han är läkare och singel såklart. Jag tycker han ser relativt fjantig ut.
I övrigt verkar det inte vara mycket till lammkött, inte som i amerikanska Survivor där nuvarande säsong innehåller sockersöta bögspencer och typ tio andra ungdomar (och en käring som för övrigt är utröstad).

Linda Isacsson påstår att det ska bli kärlek redan i första avsnittet och visst är det väl lite spännande. På den gamla goda tiden tyckte jag att Ola var snygg. Tror han hette det i alla fall. Pinsamt nog var man nog lite intresserad av Martin Melin också, men jag var ju trots allt bara tio år då.

En så kallad naiv förpackning.

While in da states tog min tandkräm slut vilket innebar att jag fick färdas till närmaste Publix – väldigt trevlig butik för övrigt- och köpa mig en ny. Och eftersom jag i huvudsak ville spendera mina dollar på klädedräkt och glass tog jag mig genast till budgethyllan för att hitta ett billigt alternativ.
Då ser jag den – ”Ultra brite” för 1.49. Perfekt va.

Oväntat nog har detta blivit något av en personlig favorit.
Den smakar fantastiskt (vilket faktiskt står på förpackningen: ”tastes great!”).
Den löddrar fantastiskt.
Förpackningen är fantastisk.
Namnet ”Ultra brite” är onekligen fantastiskt.
Kolla in bilderna på kartongen. Här ser det ju närmast ut som om tänderna håller på att ramla ur på före-bilden. Haha. Och vi tycker de svenska whiteningtandkrämerna har töntiga bilder.

Dagens 2 beklämmande.

1. Solbränna – where are you? I söndags kände jag knappt igen mig själv i spegeln på grund av ansiktets mörka ton, idag är det återigen nunan tillhörandes en svenne jag ser i spegeln. SUCK. Vad hände? Här jobbar man skiten ur sig för att uppnå något hett så varar det bara två dygn… Som lidande av solorexi är det inte roligt alls och påverkar humöret på riktigt, det är med andra ord inget i-landsproblem. Alls.

2. Temperaturen – men orka. Solen skiner vilket får mig att vakna euforisk varje morgon. Ändå är det mycket tveksamt om man kan skifta från vinter- till vårjacka idag på grund av den isande vind som plågar vårt land. Och detta är givetvis ett problem på riktigt, min vinterjacka känns ungefär lika lockande som att dra över sig en sopsäck indränkt i grispink just nu. Jag hatar verkligen att planera en klädsel som sedan måste ge vika på grund av vädret (ett problem som aldrig existerade i Flo Rida), jag är ju som ni kanske vet inte världsbäst på spontanitet. Om det nu ska förknippas med spontanitet att välja en ful jacka framför en snygg. Jag vet inte.

Något om schlagern.

Jag har inte skrivit något om melodifestivalen.
Förlåt.
Men vad förväntar ni er? Det hela slutade ju i misär, katastrof, böldpest, whatever.
Det som inte fick hända hände och jag är nästan glad att jag slapp se det och befann mig på ett turbulent flygplan över Kanada vid tillfället. Istället möttes jag av en hög upprörda – och ett skadeglatt – sms på morgonkvisten som förklarade det befarade.
Fy fan. Vi behöver inte prata om det här mer, allt som behöver sägas är redan sagt och ni vet vad jag känner.

1. Hon är könlös.
2. Låten är snodd från Vincero i första hand och dess föregångare i andra hand.
3. Den utgör knappast någon floorfiller inför sommarsäsongen.
4. Det är katastrof.

Alcazar femma??

Jag respekterar melodifestivalen, men detta blev bara för mycket.

En helt vanlig konversation oss emellan.

Mathilda. säger:
hennes senaste pälsjävel är så ful också
Mathilda. säger:
den är typ orange och prickig och typ gjord av nån kanin

Man kan inte annat än älska den sköna fjortisatmosfären, right?

Om någon absolut vill veta vilken låt som ackompanjerade den fantastiska filmscenen jag snackade strunt om igår så är det följande (ni behöver givetvis inte kolla på bildspelet men om ni gör det, är inte Jasper väldigt lik Martin Rolinski?):

Jag var tveksam igår till om detta var något att ha, men nu är jag faktiskt ganska intresserad.

Nöjd.

I am in love. Trodde aldrig jag skulle hitta en kärlek på Vero Moda av alla jäkla ställen men oj så fel jag hade.
Tillåt mig presentera min nya jacka.

Och väska från Monki. Tillsammans gick dessa två skönheter på 500 kronor, ekonomi huh? Vill inte verka ytlig eller nåt men det här gjorde verkligen min måndag.

Back on da track.

Tränade precis för första gången på dryga två veckor. Det kändes både och. Helt sjukt hur fort man tappar muskler, men å andra sidan glädjande att en del fanns kvar. Ett jävlar anamma åtminstone och lite annat fick mig att cykla fortare än någonsin och när jag stannade hackade jag tänder.
Fråga mig inte varför men jag tror det var ett gott tecken. Ett tecken på att jag gjort något bra.

Om ni vill ha en åsikt om Twilight kan jag likväl droppa den nu.
Ja, jag är nöjd med filmupplevelsen. Trodde aldrig att jag skulle tycka Edward var snygg men när man väl börjar titta och tar del av hans smått störda personlighet kan man inte låta bli att älska honom lite ändå. Hans självgoda flin som signalerar ägande av bruden och inte minst hans repliker gör filmen sevärd. Det som inte gör den lika sevärd är de lite halvlöjliga sekvenserna med trädklättring och annat fjant. Jag vet att det är detta som gör filmen till vad den är, men jag har aldrig varit mycket för flygfän och sci-fi-flirtar.

Sen tycker jag rentav att filmen kunde varat lite längre, typ en halvtimme. Då hade jag sluppit vara hungrig under eftertexterna.
Eller borde jag kanske säga törstig?

Oh god, jag är en sucker för det här.

Edward bär shades – på det där sättet som bara en random filmstjärnevampyr kan göra – och öppnar bildörren för Bella innan han nonchalant lägger armen om hennes axlar, börjar gå mot skolan och säger något om att ”well, I’m going to hell anyways”. Alla stirrar och slowmotioneffekten är total.
Triumf.
Gitarrintrot i bakgrunden som ackompanjerar den fantastiska scenen på ett sätt som tilltalar mig något alldeles. Jag vet dessutom precis varför, det är ju sånt där som vi vill uppleva. Triumfer likt dem i filmens värld. Den perfekta låten i bakgrunden när vi uppnår flow, right?

Måste kolla scenen igen.