Morgondagens schlager vinns av Sarah, lita på det.

Ok, sitter och lyssnar igenom låtarna nu och tänker bistå med några obligatoriska omdömen.

Sarah Dawn Finer – onekligen proffsigt och genomtänkt. Jag tror den går vidare, och då brukar jag inte ens vara någon förespråkare för den här typen av bräkande. Men ja, jag fick gåshud faktiskt. Går den inte till Globen blir jag uppriktigt förvånad.

Melena Ernman – är det en man eller kvinna? Ungefär så går mina tankar, låten känns överflödig.

Thorleifs – försöker göra nån slags ”Take me to your heaven” men på en HELT annan nivå. Neråt alltså. Bara det att titeln är på engelska men resten av texten på svenska är verkligen pinsamt. Finns ju en mindre hook i refrängen och så men nä tack.

Star Pilots – besvikelse. Jag hade verkligen hoppats på något bättre här, gitarrerna i mellanspelet är verkligen olidliga. Om dom har med sig gitarrer upp på scenen – vilket säkert kommer vara fallet – vill jag bara sjunka genom jorden.

Agnes – ytterligare en besvikelse. Typisk förutsägbar schlagerdisco som säkert kommer inkludera en vrålsnygg blåsa på Agnes men… nej.

Susanne Alfvengren – lite sådär lagom religiöst och gotländskt som man hade förväntat sig. Menlös text och melodi vid första lyssningen.

Next 3 – namnet får mig bara att tänka på Take 5, låten får mig att tänka Dj Mendez och ”Gasolina” på det där väldigt dåliga sättet. Usch vilka löjliga pojkar.

Anna Sahlene och Maria Haukaas Storeng – båååååring. Kan säkert tilltala en och annan övervintrad ABBA-nörd men det är också det enda.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att Sarah Dawn Finer är helt outstanding vilket kommer bli ännu tydligare imorgon. Efter några lyssningar kan jag till och med sträcka mig så långt att den kan vara en kandidat till vinsten, och det är inget jag brukar slänga mig med precis. Sammantaget är väl startfältet något bättre än förra veckan men dom där latinofjantarna drar ju ner det hela något enormt.

Ok, vi gör det igen bara för att det är så KUL.

Detta är alltså det planerade vädret för Miami när jag glider in.Tänker inte sticka under stol med att prognosen är väldigt eggande.

Jag efterlyser en grå sweatshirt storlek STOR tvättad cirkus TUSEN gånger till ett hyfsat pris. Gärna under 100 kronor. Den får mer än gärna vara köpt på 80-talet och ha nåt fånigt tryck, helst inte Musse Pigg dock. Tveka inte att kontakta mig om du har en i garderoben, plz.

Överklassklimat.

Jag är typ fullständigt oengererad i det här ”ja ja ja”-andet som pågår i landet just nu. Har ni läst en enda tidning de senaste två dygnen förstår ni vad jag menar, samtliga blaskor har ju haft samma rubrik. Exakt. Det var liksom det enda roliga citat som gick att utmejsla från det krystade soffmötet som youtubades ut häromdagen.

Vad jag inte kan sluta fundera på är hur enormt kul det är att Daniel Westling verkligen ser ut som reportrarna i Överklassnytt på RIKTIGT. Han är i det närmaste en kopia av Hey Baberiba-versionen, något som bör betraktas som ett enormt nederlag. Vore väl taskigt att påstå att likheten är slående, men ska jag vara helt ärlig så är det bara det där tungviftandet som saknas. Den färske prinsen är med andra ord inte veckans babe. Tyvärr. Han ser exakt likadan ut på alla bilder, har en backslick som knappast känns nyslickad och ser ju onekligen skönhetsopererad ut. Det är i sig väldigt tragiskt.
Men så är han ju också 36 år, ett faktum som lätt glöms bort i en hysteri som försöker andas tonårsförälskelse. Det kanske inte är något krav att kunna le naturligt när man är över 35 och blir ingift i Bernadotte-klanen, vad vet jag.

Jag kommer nog inte blogga mer om detta.

Signaler på att jag håller på att bli 80-talsfierad.

- Jag bär färgglada plastarmband.
- Jag tycker chinos i pastellfärger är ett vettigt alternativ till jeans.
- Jag är inte längre främmande för oversizade kavajer utan snarare lockad.
- Jag vill se ut som typ Heather Locklear.
- Jag anser att extremfönad lugg är något av ett ideal.
- Jag funderar på att införskaffa en urtvättad sweatshirt.
- Jag tittar på svenska b-filmer från ja, 80-talet.
- Jag köpte senast idag ett par skor som ju påminner ganska starkt om allt vad 80-tal heter.
- Jag har blivit besatt av läppglans i rosa kulörer.
- Jag har tänkt tanken ”jeansväst” mer än en gång på en vecka.

Yes.

Om ni förväntar er någon uppsats om den senaste flygkraschen hoppas ni förgäves förresten. Jag tycker det är jätteroligt det som har hänt och så men vafan, det var ju inte så många som dog? De flesta överlevde ju.

*försöker låta som om jag inte bryr mig*

Belöning.

Idag hamnade jag i ett läge där jag råkade köpa ett par nya skor. Extremt oplanerat, men eventuellt med extremt gott resultat. Jag kan liksom inte längre förneka att 80-talstrendskiten har tagit över mig och att jag kommer tappa taget när som helst. Ett par klassiska Reeboks har ju dessutom ingen dött av, snarare är det väl ett basplagg som heter duga.

Fannys och min eftermiddag var oerhört trevlig faktiskt. Började på Palladium som vanligt där vi slog på stort och pestoförgiftade oss innan vi drog vidare genom stadens samtliga butiker. Fanny som gillar lite mer haute couture-style (haha) än mig köpte på sig ett par smått hysteriska sneakers och skulle precis övertala mig att köpa ett par chockrosa när jag tog mitt förnuft till fånga och valde vitt trots allt. Det räcker kanske med en rosa dator för nu.

Uppsatsen var oerhört vacker i sitt slutliga utförande förresten, jag blev faktiskt smått upphetsad där jag stod och bläddrade igenom den. Garamond är verkligen en gudagåva.

PS. Skorna var på halva priset så jag betalade bara 450 spänn för dom snyggingarna. DS.

Herre min jesus – ursäkta uttrycket – vilken lång dag detta är. Man tror att dagarna ska gå fort, men det gör dom sannerligen INTE. Känns underbart att få komma iväg på traditionell lunch med Fanny imorgon, jag behöver det! I övrigt känns allt prima, om man bara fick ta kål på rastlösheten för en stund. Känns inte som om Linda Rosings show kommer göra någon nytta på den fronten precis.
Aaaaaaaah.
Jodå.

Hö hö hö.

80 grader fahrenheit motsvarar alltså 27 svenska grados om nån missade det.

Dessa kval.

Jag kommer på mig själv med att tänka på sommaren konstant. Det finns inte längre någon glädje med kylan – ni vet i oktober händer det ju otroligt nog att man längtar till vintern – och jag är trött på att känna mig som ett kadaver. För det just så det känns vid den här tiden. Färgen på ens kropp liknar en frusen torskfilé (kommer inte på nåt bättre) och håret ska vi inte ens tala om. Jag vet inte vad som har hänt, men vi lever inte i symbios längre. Det är ett som är säkert.

Jaja, jag vet vad ni tänker. Ni tänker att jag ska åka på semester snart och VISST det kan jag tacka min lyckliga stjärna för (pappa) men det är ju inte som om jag inte varit i Sverige de senaste månaderna och kommer återvända hit innan du ens hunnit sjunga igenom ”Right round” med Flo Rida. Bara så ni vet. Och jag vet alltför väl hur det kan bli. Snön ligger säkert kvar tills i maj och så…
Nä, nu ska vi inte vara såna.
Men jag tror den där låten kommer bli nästa utehit när ”Infinity” tappar sin status en gång för alla. Den är ju för tusan helt omöjlig att dansa till. För övrigt.

Touch you right now.

Sitter och mässar lite sådär för mig själv i allra största allmänhet. Borde onekligen läsa i ekonomiboken men det är som om onda krafter drar mig från den. Har lagt upp sidan till och med men den bara skriker på mig att jag ska hata den så det gör jag. Jag hetsgör situps istället och äter bröd. Suck. Känner mig så destruktiv.

Har ju varit lite tomt på bilder här den senaste tiden förresten vilket ni kanske märkt, dock har det inte funnits särskilt mycket att ta kort på. Hela min omgivning är en äcklig isgata och ofta skippar jag kameran vid transport nån annanstans på grund av ren platsbrist. Tyvärr ska tilläggas. Jag borde bättra mig.

Rubriken syftar till en sång vars intro jag som tidigare nämnts är besatt av. Egentligen vill jag hata den men associationskraften är så jävlig att jag helt enkelt är tvungen.

Dagens pinsamma.

Två fel funna i en och samma artikel:

1. Mötley Crew
2. Axel Rose

Jag tänker att linjär programmering är bland det tråkigaste jag läst om sedan fotosyntesen.
Jag tänker att jag nog inte kommer göra så mycket mer åt uppsatsen.
Jag tänker att jag vill göra allt.
Jag tänker att jag vill köpa allt.
Jag tänker att jag måste skriva ansökningar.

Har blivit besatt av ett intro igen och kör det om och om och om. Jävlar, jag älskar det. Vill bara återuppleva känslan som kommer vid 0.01 så många gånger det bara går. Jag lever för kicken och det är stundtals det enda man kan göra.
Me like flow.

Jaja.

Något om melodifestivalen kanske ska sägas med, men eftersom gårdagens deltävling var något av ett skämt orkar jag inte ens orda om den. Som tidigare nämnts sög samtliga bidrag och de som gick vidare var ju inte värdiga heller.

Jag slog dessutom vad om att Topaz Rigo blabla skulle komma sist men dom gick till andra chansen så den kollen har jag tydligen inte på svenska folket. Förstår mig verkligen inte på någonting så jag sätter mitt hopp till nästa lördag.

50-50.

I helgen har jag gått på den traditionella så kallade fiftyfifty-dieten, det vill säga metoden när man äter hälften av det man har på tallriken och slänger resten.
Tänkte göra det hela lite mer exakt så att ni blir inspirerade, här följer alltså helgens förtäring:

Lördag:
- en halv bulle
- en halv korv

Söndag:
- en halv pizza

Som ni kanske ser är inte detta en diet som är anpassad till kostcirkeln, här ligger fokus istället alltid på just procenten, att äta exakt 50 % av det som ligger på tallriken. Det spelar med andra ord ingen större roll om det man äter är extremt fettdrypande, äter du bara enligt principen kommer kilona rasa.

Själv valde jag redan ikväll att övergå till mina gamla vanliga matvanor och åt falukorv för hela slanten.

”Jag tänker inte sjunga sån där kristen skit!”

Haha, minnena väcks sannerligen till liv. Detta inlägg är till dig Lillz.

Helgen är här.

Gomorrn.
Haha. Har redan genomgått en hel dags sysslor ungefär. Vaknade tidigt och hade tränat skiten ur mig vid åtta nollnoll. Detta är en av de stora fördelarna med att bo på landet, man kan dra på som en dåre klockan sju på morgonen utan att en människa varken vet eller hör. Än mindre bryr sig. Det är bara jag och min musik och resten kan kvitta.

Om någon undrar om föregående inlägg så handlade det hela om att Lilly över msn skulle säga ”nice” men så blev det ”noice”. Och eftersom den gamla Fame Factory-räven Marcus Öhrn är sångare där nuförtiden började jag ju såklart undra om min kära vän hade honom i tankarna. På den gamla goda tiden var hon i princip kär i honom, nämligen. På den tiden när han sjöng ”Astrologen” och begreppet ”storbanan” ingick i ens dagliga vokabulär.

Och ”veckans fikon”.

Ett sanningens ord.

Lilja III säger:
marcus öhrn = definitionen av passé

Det tyckte jag var kul, haha.

Jag vet att ni vill veta.

Angående morgondagens startfält.

Velvet - sannolikt kass men med eventuellt upphetsande passager. Crazyfrog-delen t.ex.
Rigo & The Topaz Sound feat. Redfox (det obligatoriska och likväl sugiga latinoinslaget som enbart finns till för att bredda utbudet) – urkass. Duh.
Sofia – greken. Rätt bra refräng faktiskt men låter nog för osvenskt ändå.
Molly Sandén - båring. Sötare än Sanna Nielsen, men knappast roligare.
E.M.D - jättedåligt och Amy Diamond-töntigt med hög hatt och sånt fjant som ingen vill se.
Maja Gullstrand – jättejättedåligt. Varför finns hon kvar i branschen? Nån skrev att detta kunde bli sexigt, jag undrar hur han tänkte.
Mikael Rickfors - väl gubbigt för mig.
BWO – superbåring. Känns tungt att säga men vill dom ställa upp med en ballad får dom väl skylla sig själva. BWO ska inte göra ballader, dom ska göra covers på ”Temple of love”.

Alcazar fortfarande säkra vinnare i mina ögon alltså.

Färg.

Kom just hem från några köldslagna timmar på stadens gator. Är verkligt upprörd på vädret just nu, kanske var det också därför jag köpte sommarkläder. Eller egentligen köpte jag väl inte så mycket, men det gick sannolikt åt mer än 600 kronor. Den höga summan kan dock bero på att Calzonen kostade skjortan.
Såhär i efterhand undrar jag verkligen hur jag kunde köpa en jävla Calzone.

Köpte i vilket fall de smått infantila armbanden på Monki.

Lunchen med Fanny var väldigt mysig förresten, trots den ostspäckade pizzan. Hon hade blivit guldblond och berättade så glatt om allt kul som händer i hennes liv. Själv satt jag mest och skrattade.

Något om rikedom.

Jag cruisade på miljonärsgatan i Torspbruk idag förresten. Ni vet gatan där typ 70 % av alla som bor numera äger mer än fem miljoner kronor på grund av Rickard Sjöberg.

Jag kan säga som så att det märktes inte. Inte en sportbil, inga sedlar på gatan, inte ens den där helikoptern som en av vinnarna hävdade att han skulle köpa. Ja där ser man, först är man så jäkla nöjd med sig själv och skryter om allt man ska köpa, i nästa sekund stänger man in sig i sin deprimerande bruna villa och skär sig lite med rakblad för nitton och nitti. Eller nåt. Villorna på den där gatan är verkligen djävulskt deprimerande. Det enda liv jag såg var en medelålders kvinna som vandrade förbi i ergonomisk ryggsäck och heltäckande mössa. Jag hann inte ens kolla på henne innan hon vek undan blicken som typ skrek ”nä jag hade ingen lott, råna mig inte”.

Men det är inte utan att man börjar spekulera liksom. Det är faktiskt en big fucking deal att vinna tio miljoner. Det är inget man bara stänger in sig och tar bort välkommen-skylten på dörren för. Nu har jag i och för sig aldrig vunnit tio mille och vet inte alls hur jag skulle reagera, men inte vore det väl med att röja runt på Dressmanns realisation och komma hem med en Batistini-polo i alla fall.

Har inte bloggat idag och ni kanske är oroliga.
Har dock inget att blogga om, och det vill ni inte ens läsa.

Jag har vart på ålderdomshemmet idag och dragit in 850 kronor istället för att glo på min uppsats. Och imorgon ska jag gå på stan och äta lunch (moget) med Fanny. Jag är så oansvarig. Ska typ göra om hela min slutdiskussion innan tisdag kväll men det är ju luuuuugnt.
Typ.

Nåt vitt, nåt trassligt, nåt rufsigt, nåt jeans.
I’ve got it.
Imorgon blir det Furan och lite häng med Lizen efteråt, på fredag blir det lightshopping och på lördag blir det Kalv.

Bild.

På order av Fanny publicerar jag nu denna bild. Den finns på bloggen hannaojohn som är en blogg om ett svenskt par i Frankrike som har upptäckt att dom är väldigt snygga.  Typ.

Vad ska man då säga om denne man? Möjligen lite väl modellig and so on, men man kan ju knappast sticka under stol med att hans klädsmak är väldigt representabel. Inte minst jeansen är ju något av en raritet, något jag kan se även på långt håll. Den här typen av outfits figurerar inte direkt i Växjö, därför känns det hela smått exotiskt.