Ja just det, det är ju så man får besökare. Man skriver något provokativt på en känd blogg – jag valde Mogis – och så skjuter besökartalen i höjden som aldrig förr. Grejen är att det jag skrev inte var särskilt provokativt egentligen, råkade väl mest bara uttrycka mig lite klumpigt. Det är ju lite känsligt det där.

Sammanfattningsvis.

Det har blivit dags att sammanfatta året 2008. Året som började och slutade på samma sätt, men ändå så annorlunda. Då pluggade jag i mammagruppen och såg fram emot att få gå i en normal klass, nu pluggar jag mest för mig själv och vet över huvud taget inte hur mitt liv ser ut om ett par månader. Man kan väl säga att dörrarna hålls sådär överjävligt öppna som jag inte alls gillar, jag föredrar kontroll.

Hursomhelst har det varit ett sammanfattningsvis bra år. Möjligen lite ensamt, men ändå fullt dugligt och med många goda minnen. Hur 2009 kommer bli ska hållas osagt, men man får väl hoppas på att det blir sjukt ballt och att man är miljonär vid årets slut.

Lite kort om året då.

Årets låtar: Sensitive to the light – Hardcore Superstar, Hjälp – Markus Krunegård, Breathing your love – Darin feat. Kat DeLuna, Believe – The Bravery, You can’t kill rock’n'roll – Sugarplum Fairy, Poker face – Lady GaGa, Russia privjet – Basshunter, S.O.S. – Jonas Brothers, Paralyzed – Rooney m.m.

Årets bekantskaper: lärde ju känna Liza på Furan vilket visade sig vara ett framgångskoncept. Även Anna J och Malin J har varit glädjande att lära känna närmare. Tillsammans med Funnybunny fick äldreboendet en viss glans även i år!

Årets mat: Väldigt mycket Special K och väldigt mycket Ahlgrens Bilar. Och väldigt mycket korv – som vanligt.

Årets kläder: Chinos, chinos och åter chinos. Precis som resten av befolkningen var jag inte sen att haka på trenden och väl inne i det var det svårt att hoppa av. Även den stentvättade kjolen fick åka på många gånger om. Generellt kan väl sägas att det är på sommaren man är snygg, på vintern orkar i alla fall inte jag kasta pengar på tjocktröjor och skit.

Årets TV: Eftersom jag redan innan älskade Bonde var jag inte den som var den när de övriga kanalerna tog efter. Jag följde både mammorna och de frusna männen. Sistnämnda var väl inte så mycket att ha egentligen.

Årets antiklimax: När Monki öppnade i Växjö slutade jag handla där. Antingen var det kollektionen som blev fulare, eller blev det helt enkelt med ens jäkligt ospännande.

Årets surprise: Att jag flög flygplan för första gången på 3,5 år. Och att Oléo fick gott – ja relativt åtminstone – gott rykte igen och drog till sig de längsta köerna jag sett i Växjö på länge.

Nu orkar jag inte tjöta om detta mer, det är med nya tag jag fortsätter blogga det nya året. Snart fyller mitt bloggande tre år dessutom vilket borde förtjäna en applåd. Alla andra slutade ju för flera år sen typ och även om jag ständigt önskar att Sara ska ta upp sitt bloggande vet jag att det inte är någon idé.

Jul jul jul.

Tjena mors ja. Julen är väl inte direkt bloggarnas stora högtid, och det har märkts även här. Det har dock varit en jättetrevlig jul och det enda jobbiga är att jag redan känner lite ångest över att vardagen snart kommer rusa in över mig igen och ge mig en massa skit i form av uppsats och dötid. Känns trist att folket som varit hemma försvinner igen och jag vill ju bara att juldagen ska komma tillbaka. Det tog slut så himla fort tycker jag och även om musiken var väldigt kass ville jag inte gå hem. Ett av mina nyårslöften är att jag ska dansa mer, tur man har Lizen då. Sen tänkte jag kanske försöka få en tripp till Kalven att bli av den här terminen.

Och så ska jag försöka förtära en frukt om dagen. Inte en chokladkartong om dagen då alltså vilket varit fallet de senaste dagarna. Nästan.

Det finns en orsak till varför det är rea.

Just den tanken slår mig varje gång när jag kommer hem efter en tur i de reafyllda butikerna. Och samma sak även denna gång. Trots att jag förflyttat mig till en stad storlek större är utbudet just nu sämre än sämst. Nu kan detta givetvis bero på att jag är oerhört kräsen och likväl snål, men min övertygelse säger mig att så inte är fallet denna gång. Kläderna är helt enkelt fula. Och eftersom det mesta på stan numera reas ut redan innan jul skulle man kunna säga som så, att det hela till stor del är reans fel.

Jag har alltid och kommer alltid att avsky rea. Billigt är bra, men det finns som sagt en orsak till att den finns. Och då menar jag inte lågkonjunkturen.
Gå inte på det.

Men givetvis hoppas jag att det är rea på Abercrombie när jag stövlar in där om ett par månader.

Veckans planer.

Ni vet väl vad man gör när man har tråkigt? Posar såklart! Något resten av min släkt verkade tycka var väldigt kul när jag yttrade…
Aja.

Den ursprungliga planen var att läsa Allt om Vin och göra seriösa anteckningar både måndag och tisdag denna vecka.
Men som ni kanske förstår kommer det inte alls att bli så. Måndagsmorgonen har gått åt att kolla på Gossip Girl och äta färdig köttfärssås (en riktig bukfylla faktiskt) och nu är klockan tolv och jag har verkligen inte tid att plugga.
Jag har tagit jullov.
Hehe.
Känns lagom nasty att ta sig friheten och inte plugga något alls på en hel vecka. Planen är att försöka göra anteckningar och skit nästa vecka för att sedan börja skriva seriöst veckan efter det. Den sextonde har jag dessutom hemtenta i affärsredovisning vilket är en pärs i sig.
Under lovet ska jag även träffa några av mina älsklingar. Lilly har tydigen fattat beslutet att spendera julen i Danmark, annars hade även hon varit inkluderad. Vi får väl se om det hinns med längre fram. Övriga är såklart Sara och Alvar, Liza och Anna G. Lisa den äldre får man hoppas att vi kan tala med över länk.

Just nu befinner jag mig i Jönköping vilket innebär obligatorisk utforskning av stadskärnan. Ska köpa julklapp åt Liza med och kanske kolla om jeansutbudet är bättre här än i Växjö.

Och som ni märker har detta inlägg nu övergått till högt tänkande vilket brukar vara ett gott tecken på att det är dags att lägga ner.

Nej nej nej…

När Morgonsoffan var nytt förstod jag mig inte på det. Jag visste ju att typ alla i humoreliten hade ett eget inslag i programmet, men jag orkade inte riktigt ta till mig det eventuellt roliga innehållet.
Sedan jag flyttade ut i skogen har jag dock börjat följa programmet på reguljär basis, och jag har insett vad som är den stora behållningen med programmet.
För allt är verkligen inte roligt. Ungefär 80 % av innehållet hamnar definitivt i kategorin ”tråkigt och alldeles för konstigt” vilket jag antar är ett omdöme som inte kommer locka oinvigda tittare ytterligare. Men den stora behållningen som sagt, den gör det värt att se programmet varenda gång. Och nu när säsongen är slut råder jag er ALLA att gå in på youtube och göra följande sökning: ”karsten morgonsoffan”.
Det är nämligen han, mina vänner, som är Morgonsoffans stora (kanske enda) behållning.

Se det här, plz.

Saknad.

Det är en underlig tomhet som fyller mig denna kväll. Orsaken är såklart att Musikhjälpen – denna underbara vän i etern – tog slut för några timmar sedan. Så nu har jag verkligen ingenting att lyssna på om dagarna längre, under veckan som programmet sänts har jag antagligen lyssnat ungefär 50 timmar.
Jag vet, det är sjukt.
Men det var också sjukt beroendeframkallande. Hade man en gång slagit på var det omöjligt att stänga av. Och jag gillade verkligen personerna i buren också, ett riktigt härligt och gött gäng liksom. Och kärleken till deltagarna (för att få det att låta ännu mer som BB) växte sig starkare ju längre programmet pågick. För att vara helt ärlig fällde jag nästan en tår när de släpptes ut ikväll. Min gud så fånigt, men ändå så fint.

Nämnde jag att jag önskade två låtar och därmed skänkte 100 riksdaler?
Äntligen ett välgörenhetsprojekt som känns allt annat än Rosa Bandet. För är det något vi är trötta på i det här landetså är det galor och kräkfärgade broscher som drar ner sex appealen på vem som helst. Är det någon som läser denna text som anser att det skära fjantbandet (och då menar jag såklart tygstumpen i sig. syftet är något annat, även om det har spekulerats en del huruvida pengarna går till pattar eller ej) är snyggt så får ni gärna kommentera.
Jag ska ärligt säga att jag ibland tittar snett på folk som bär rosa bandet. Jag klarar liksom inte av det.

Musikhjälpen däremot, det känns sjysst liksom. Inte minst för musiken. Helt underbart ju att slå på Hello Saferide-kanalen nummer 1 och mötas av ”Dragostea din tei”.
Jag kommer sakna den känslan.

Kläder som är heliga, del 2.

På gymnasiet var jag – och Lilly – väldigt amerikaniserade och läste teenvogue och ellegirl mest hela tiden. När vi inte gjorde det googlade vi på nördiga amerikanska killar och diskuterade potentialen i att flytta Doggens redaktion till typ San Francisco.
Ganska naiva planer generellt.
Och jag hade väldigt höga tankar om Abercrombie & Fitch. Jag hängde på deras hemsida flera gånger i veckan i ett år tror jag, och när jag så till slut kom att besöka denna mytomspunna butik gick jag bärsärk på utbudet. 3 av 4 plagg (ja, det är bärsärk i min värld) som inhandlades är idag fullständigt luggslitna vilket måste räknas som ett fullgott betyg.

Det här var alltså under perioden då det fortfarande ansågs ballt att bära ett märkestryck i storlek large på bröstet. Just därför vill jag också tillägga att Von Dutch-tröjan inte kommer tas upp på denna lista.

Vad hände?

En hel outfit till det blygsamma priset 350 kronor.

Eftersom allt stentvättat tydligen hör till våren och kommer in i januari var jag under dagens shoppingtur tvungen att ta till plan b, nämligen kort jeanskjol. Hade ursprungligen tänkt köpa den grå på Monki men stötte på en liten svart till skampris på h&m vilket innebar att det blev den istället. Den och ett linne med tryck från Gina.

Men stopp och belägg.
Jag använder väl inga linnen med tryck från Gina?!
Nej, det gör jag ju inte. Men till och med jag och mina militanta åsikter måste ibland ge vika när utbudet inte är sådär sjukt snyggt som man hade önskat. Dessutom hade linnet i fråga paljettdetaljer och sände ut Starlet-vibbar så det fick duga. Om någon vill ha ytterligare kuriosa kan jag berätta att detta även var dagen då jag upptäckte att mina älskade samestövlar fått hål i hälen. En mindre katastrof om ni frågar mig.
Det är därför jag kommer ha militärkängor vid nästa utgång, om någon undrar.

Musikhjälpen gör att jag aldrig går och lägger mig, men nu är det faktiskt dags.

Jetsetlivet fortsätter.

Jag har varit och jobbat ikväll, första kvällen sedan september antagligen. På ett sätt var det mysigt, på ett annat sätt kändes det jättepissigt att behöva fråga en vikarie som varit där typ två månader om basic prylar man borde ha koll på. Som varför det står en tvåa på kantinen.
Pucko-chrisse tänkte såklart att det innebar att det var två personer som skulle ha maten, den andra vikarien (nej, ordinarie personal finns det inte gott om) upplyste mig om att jag befann mig på avdelning två. Jamen just det, tänkte jag och lade på luren som en annan idiot.
Lite såna saker alltså men bra i övrigt.
En kväll innebär för övrigt ungefär 530 kronor brutto, och det är ingen katastrof för min del. Får jag en dag till i december kanske jag rentav kan få ut 2000 kronor i januari.
Ibland kan den tanken roa mig.

Imorgon ska jag och mamma shoppa. Jag har lite olika saker på agendan:
- hämta ny medicin sedan jag städat bort den jag hade, hur lyckas man?!?
- leta efter ett par stentvättade jeans under 600 kronor
- köpa ett par örhängen kanske
- studera allt leopardmönstrat och tänk över om det är något som behövs i mitt liv
- hämta ut ett paket innehållande en ny spännande bok – ”Den nya ekonomistyrningen”

Goodnight sweethearts.

”Jag är en kille som nog kan uppfattas som ganska…töntig?”

De senaste dagarna har jag tänkt en del på hur det ska gå för Robin Bengtsson nu när han stigit ur bubblan. Jag känner ju för honom, grabben. Hur ska han göra för att hålla sig kvar i rampljuset? Tyvärr är jag rädd att alla har glömt honom om två veckor, och tanken skrämmer mig. Ni vet som tankar kan göra.
Jag tycker han är värd mer.
Trots den högst mediokra röst som han beskylls för och likheterna med Boten Annas upphovsman. Han är ändå värd mer.
Såg ni till exempel glädjen i hans ögon när han fick göra ”Lateshow with Robin Bengtsson” på tv4.se? Sådan glädje växer inte på träd! Och tror ni verkligen att hans pappa lämnar ifrån sig bilen? Nja, man vet aldrig. Det är helt enkelt synd om Robin Bengtsson. Han gjorde allt han kunde, och nu är det slut.

Jag sörjer, det gör jag.

Det regnar böcker.

Har precis skickat iväg en beställning på fem böcker som jag ska få i julklapp. Och det är såklart underbart att köpa de där böckerna man tänkt köpa men inte orkat unna sig, nackdelen är bara att när man väl får chansen så kommer man inte på vad det var man ville ha. Man sitter där med sökfunktionen i sina händer och kommer inte på ett dyft att söka på.
”Öööh, Lauren Conrad skulle ju skriva en bok, den kanske är lagom ytlig att läsa i jul?”
Men den kommer inte ut förrns juni 2009, om någon undrade.
Så jag köpte den där Håkan Hellström-boken jag funderat på några gånger, den med en massa gamla artiklar och recensioner i. Tycker den verkar ganska hemtrevlig. Och så köpte jag Fredrik Strages Fans också, den finns på pocket nu och 39 kronor kan till och med den hemulen vara värd. Tror den är bra dessutom.
Sen blir det intervjuer med överklassen i boken som tydligen ska lära mig mer om hur det egentligen funkar i de övre skikten, har nämligen inte så bra koll på det. Och för att komma ner på jorden igen ska jag läsa två ungdomsböcker, något jag nästan alltid köper när jag vill unna mig något extra i bokväg. Säga vad man vill om att vara pubertal, men det är då inget jag har problem med.

2000 vs 2008.

Det där med medleyn fick mig osökt att tänka på två just sådana som gjort avtryck i den svenska ”musikhistorien”. Jag tänker melodifestivalen, och jag tänker år 2000 versus år 2008. För ni minns väl det här?

Det här var verkligen grejen när det visades. Alla blev som tokiga, och lokalen som ju inte var Globen reste sig i stående ovationer. Här har vi Berghagen, Carola, Skifs, Falkman och hela gubbgänget. Fy satan va bra man tyckte det var. Jag var tolv år då förresten. Värsta grejen liksom. Att dom kunde samlas och göra något SÅ BRA. Det var stort då, på den tiden.

Men så kommer år 2008 och det gamla gemet har ersatts med en ung man vid namn Björn. Nu räcker det alltså med att en mager oskuld i halväkta lockar mimar till 15 år gamla låtar  för att svenska folket ska få ståfräs. Och vilken ståfräs sen, att påstå att killen inte var en hype vore mer än en vit lögn. Vi kommer helt enkelt aldrig att glömma 2008 års mest oväntade pausunderhållning.
Jag lockades såklart mest av låtvalen – som var helt briljanta – men dikten gick an den med.

Kontraster var ordet.
Nu väntar vi bara på att även Eurovision Song Contest ska ta sig ur isdansträsket och tänka fräscht.

Medleyt gjorde susen!

Idol 2008 tog just slut, om nu någon missade det. Och bäst ikväll var tveklöst Darin. Agnes gjorde också ett bra jobb men Darin alltså, Daaarin. Jag vet inte vad det är, men när han kommer in i ett rum så stannar tiden lite. Även om rummet råkar vara Globen.
Nu KAN ju detta ha och göra med att jag tycker ”Breathing your love” är en sjukt bra låt, men fan, när Darin kom in så förändrades väl ändå klimatet en smula? Intrycket förstärktes givetvis av att han fick uppträda direkt efter EMD, if you know what I mean. Att Danny fick göra ”If only you” är dock en helt annan sak eftersom den låten också är sjukt bra. Ja, det är den faktiskt.
Vissa saker har man alltså tydligen Idol att tacka för.

Rekommenderar er alla att gå in på tevefyra och kolla det feta Idol-medleyt vars lågvattenmärke för övrigt antagligen var Daniel Karlsson (minns inte vad han hette i efternamn men jag har för mig att det var något svennigt) som ju numera livnär sig på att göra reklam för A6.
…

Själva finalisterna glömde jag visst bort att nämna, men vinnarlåten är ju som ni säkert märkt vid detta laget alldeles för lik en gammal slagdänga och tyvärr inte så värst upphetsande för mig i varje fall. Och sen tycker jag inte att J. Palm ska ha cred för att ha gissat rätt vinnare, det är nog fler än honom som haft sina aningar ganska länge nu. Det hela blev ju såklart extra tydligt efter det där uttalandet: ”This contest is OVER!”.
För det var ju lite så det var.

Krunegård till Hultsfred. Och Sonic Syndicate som ju faktiskt har EN bra låt. Håhåjaja.

Okej det här var ju så kul att jag fortsätter.

”du Magnus är en riktig svärmorsdrömm! du väljer rätt! Lycka till.jag tittar och beundrar er särskilt du&Han den mörka(bögen)synd….!”

”Hej Magnus!
Var du o din kompis Henrik i Kalmar år 2000??”

”Hej du!
Varning, bär aldrig mer beiga byxor, gubb varning! Klä dig som du vore 30!
Sluta dra tillbaka hakan, det är verkligen en ful ovana du har!!!”

”Hej Peter! Din och Willes kärlek är den vackraste jag sett skildrad någonsin. Där ligger alla filmer i lä, kanske för att era känslor är äkta. – Lycka till! Mia”

”Hej! Jag är inte direkt fötjust i bögar utan har lite svårt för Er. MEN Du ska inte hotas till livet av några daggmaskar till ärthjärnor. Trodde aldrig att jag skulle skriva till en bög men när jag läste om hoten blev jag förbanad på riktigt. Var rädd om Dig och lycka till. Med vänlig hälsning Lars”

”Hej Hanna jag är en kille på 15 år. och jag tycker att du ska välja johan som din man. han är den som är bäst för dig. tro mig.”

Tankar

1. Vad har hänt med svenska språket på sistone? Okej att folk slarvar på das internet men lite kan man väl skärpa till sig när man ska skriva till en kändis! Hallå!

2. Alla bönder har över 1000 inlägg förutom Per som har ungefär 350.

3. Jag måste sova nu.

Bloggen är ju verkligen i högform just nu.
Eller så har jag helt enkelt inte tid. ”Har inte tid” ni vet. På kvällarna läser jag affärsredovisning och på morgnarna kommer jag aldrig upp före nio. Jag har fått en ny ovana att jag snoozar mellan 07.20 och 09.00 med knapptryck var åttonde minut. Måste verkligen försöka ta mig ur detta då det fullständigt ruinerar hela förmiddagen. Man sätter sig inte med plugget förrns 09.50 och då är det bara två timmar till lunch. Riktigt illa.
Trots detta har jag faktiskt kommit en liten bit på min uppsats. Jag har till exempel skrivit avsnittet ”Avgränsningar”, det ni. Och imorgon kommer en uppgift i bokslut som kommer bli tung. Det känner jag på mig.

I övrigt känns allt lite segt just nu. Som jag sagt tidigare, en mellanperiod. Varken hit eller dit. Sedan fick jag ju en uppmaning att äta sur gåslever idag från någon som utgav sig för att vara Kleerup. Inte blir det väl bättre då. Nej, just nu är det väldigt segt. Och garderobsrensningen, den går verkligen inte framåt.
Det känns som om man inte vet vad som händer längre. Innan har man alltid kunnat planera lite framåt men nu har det faktiskt tagit tvärstopp. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra efter den 15 mars nästa år. Då är almanackan tom och ja, ni kan ju höra av er om ni har några feta jobb åt mig. Faktum är att almanackan är tom nu också, men det beror på att jag håller på med nån slags home schooling här hemma. Och jag är för pigg om kvällarna. Tycker det är ensamt att inte höra någon annan sova här. Men om man tänker på det för mycket blir man jätteledsen så det ska man inte göra.

Bonde söker fru, förresten. Det har verkligen blivit riktigt jävla bra på sistone. Jag kan också rekommendera sajten på tv4.se där man bland annat kan läsa böndernas gästböcker och ett allmänt forum. Underhållning kallas det. Ett litet utdrag ur Magnus gästbok kanske kan fungera som lockbete:

”du valde rätt men kommer man få se om ni kommer vara kär hella era liv”

Är det inte kul så säg.
Och jag har verkligen inget bättre för mig nej.

Dagens bild.

Såg denna bild i DN idag och tyckte den var alldeles förtjusande. Orsaker till detta:

1. Mackan brukar sällan synas på bilder där man faktiskt ser att det är han.

2. Han är sådär fulsnygg som bara han kan vara. Mest snygg, men av någon orsak gjorde sig bilden bättre på papper.

3. Han har bra saker att säga.

Jag tyckte till och med att det var okej att ha med den där bruden, något som ofta bara brukar störa annars. Och ja jag vet att det är Maggio.

Kläder som är heliga, del 1.

Idag börjar en ny serie här på bloggen som kan passa bra såhär i klädrensningstider. Tanken är att jag ska visa upp några plagg som bör sparas i evig tid eftersom något annat vore att häda. Ni som följer denna blogg kan ha uppmärksammat att de andra serier som påbörjats inte har pågått sådär överdrivet länge, men det får ni faktiskt  förtränga nu.

Första plagget ut är Buddy Lee som inhandlades på Carlings för 300 riksdaler i slutet av sommaren 2004. På den tiden hade jag en tendens att köpa dyra t-shirts väldigt ofta vilket var en väldigt dålig vana då de flesta var av dålig kvalitet (läs: de som var av märket Diesel) och inte blev så använda som planerat. Ett undantag – kanske finns något till – är dock Buddy Lee som användes flitigt hela läsåret. Den bars bland annat första gången vi var på Balders och även vid midsommar, två riktigt roliga tillfällen. Idag används den inte längre då den blivit så himla liten, men den kommer för alltid finnas kvar i min ägo och jag tvivlar på att svältande barn skulle uppskatta den mer än mig.
Nåja.

Lee har dessutom mycket bättre kvalitet än Diesel.

Retusch.

Detta inlägg publiceras för att visa att till och med den mest töntiga fjantbilden kan bli ball och snygg med några snabba grepp med pekplattan.

Imorgon kommer kanske antalet visningar för denna blogg nå siffran 30 000. Det är ganska kul kan jag tycka, även om det rör sig om nästan två års tid.
Ja, det är ju ganska dåligt då egentligen.

It all happens at the O.

Gårdagens oléobesök blev…öh…dramatiskt? Inte för min del förvisso, men onekligen för Lizen som hamnade mitt i någon typ av såpa. Och DJ:erna var riktigt kassa (låtarna som spelades vid halv tolv återupprepades halv två vilket givetvis upptäcktes av kräsna jag). Sen måste jag också tillägga att det är väldigt tragiskt att se hur många kilon som bara kan komma ur intet på människor från förr. Man kan ju inte annat än chockeras.
Det var förresten inte så jättemycket folk igår, vilket var skrämmande i sig. Det var mest bara en massa raggare och hiphopsnubbar all over vilket inte är sådär attraherande alla gånger. Och kinesen. Blä.

Men! Det var väldigt trevligt med kycklingen och att jag råkade säga till en oskyldig jävel att han luktade svett. Inte med avsikt alltså men det blev så.

Och hallå – VARFÖR SPELAS INTE DARIN PÅ KRÅGEN? Ibland funderar man ju på om man borde starta nåt eget.

Jag tycker inte om att snön ska försvinna imorgon. Jag tycker verkligen inte om det. Att Kevin ska göra Hot in herre vet jag inte heller om jag tycker om. Men intressant är det ju. Sen har jag varit bråkig ikväll och därför har jag dåligt samvete. Det känns som om jag är den sämsta att bråka med i hela världen. Skäms lite. Eller mycket. Men det går väl över tills imorgon. Då ska min handledare ringa mig vilket gör mig extremt nervös. Det känns så ”intimt” att prata i telefon, dessutom vet jag inte riktigt vad jag har att säga. Jag vet att jag behöver handledning dock, och han brukar ju sköta snacket i vanliga fall. Ibland önskar jag att någon kunde handleda mig på studs när jag behövde, om någon läser detta och skriver uppsats just nu skulle jag vilja påstå att ni måste säga till. Vore så skönt att ha någon att bolla med, och jag skiter i om du skriver i något ämne jag aldrig hört talas om. Same shit different name och det vet du.