Åt wienerkorv på winnerbäck.
Igår var det Winnerbäck. Scenen var ball.
Antar och hoppas att ni vill ha en mer utförlig recension än så, och det kan man väl bjussa på en dag som denna. Det känns minst sagt som höst, hur mycket det än tar emot att uttala högt.
Därför gör jag det inte.
Konserten var lagom lång, lagom tårfylld och bjöd på lagom många extranummer. Visst ingav det väl lite kallbrandvarning på slutet att stå på en mer än lovligt blöt gräsmatta i motsatsen till Gore-Tex på fötterna, men det kompenserades helt okej av ett fint avslut med ”Hjärter dams sista sång”.
Det var sjunde gången i raden jag såg LW – om man ska räkna tredagarskavalkaden på Hultsfred 2005 – och blev jag tvungen att ranka skulle jag vilja påstå att det är nästintill omöjligt. Med undantag för födelsedagskonserten i Linköping nollfem är Winnerbäck-konserter mer som lösryckta stunder av eufori snarare än helhetsprylar. Jag kan liksom inte bestämma mig för om det var bättre att gråta sig igenom ”Elegi” och ”Söndermarken” för ett par år sen, i vintras eller igår.
Det är lika maxat och underbart varje gång. Klyschigt men ack så sant.
Lite pinsamt såklart att behöva titta ner i marken med risk för att hulka in public, men jag antar att det är värt det. Just då är det i alla fall väldigt värt det, att stå där och se sitt liv passera revy till tonerna av Lars Winnerbäcks självbiografi.
Utan att ha en exakt låtlista i handen skulle jag vilja påstå att det var vid ”Lång dag” jag började uppskatta kvällen på riktigt. Nämnda ”Söndermarken”, ”Elden” och ”Elegi” var höjdpunkter som vanligt, och jag saknade mest ”En tätort på en slätt” och ”Kom änglar” (som alla andra). Mellansnacket var charmigare än vanligt och han verkade gladare än i vintras.
Kul för honom, kul för publiken.
Kul också att det inte var Hovet som spelade. Inget ont om dem egentligen, men lite förnyelse kan inte skada. Att Snygg-Johan var kvar kan ursäktas, han är ju trots allt snygg.
Nu väntar vi bara på Var fan är mitt band med Winnerbäck. Det vore riktigt underhållande men kommer aldrig att ske såklart.
