Sommarplågorna är här (rubriken kommer från BWOs), och därmed även en stor portion haidukk. Den där desperata känslan av att stå på ett dansgolv där inget annat finns än jag och musiken och ett fuktigt gräsgolv omringad av svensk sommarkyla är alltför påtaglig och visst, det får mig att må dåligt, men samtidigt bra. Nackdelen är egentligen bara att haidukk egentligen inte finns längre.
Istället jobbar jag två helger i rad och den där helgen då jag skulle gå ut hamnade vi ju som tidigare nämnt på Seminarievägen på nåt slags fyllekonvent. Inte alls som pukers var det, om nu någon trodde det.
Suck.
Känslan av att gå på bonnfest och inse att magin är borta kom förvisso redan 2006, man kan ju bara tänka sig hur det skulle kännas idag. Antagligen fullständigt överförjävligt. Huga.
Men ändå.
Längtan.
Kommer alltid vid den här tiden på året och jag vet att det går över. Åtminstone någorlunda.
Äsch, tillbaka till sommarplågorna. Får nog tillverka ett helt inlägg på temat känns det som.
Skriv ett svar