Årets sommarplågor då.

Tråkig som jag är tänker jag ge omdömen på årets sommarplågor här och nu.
Nu har väl inte alla blivit plågor än, men jag spår att övriga kommer bli.

Arash – ”Suddenly”
Enligt mig en perfekt sommarplåga. Påminner såklart löjligt mycket om ”Temptation”, men det det har aldrig gjort något tidigare när det gäller sommarhits. En fördel är ju att han drar in bruden för några engelskspråkiga rader eftersom få bonnraggare talar flytande persiska (eller vad det nu är). Jag får erkänna att jag tycker detta är en bra låt på riktigt – på sommaren då.

Kick – ”Fest hos mig”
Ganska usch. Inte alls i närheten av t.ex. ”Mister Mister” med Wonderland ‘05. Det är svårt att göra sånt här bra på svenska. Dessutom är det så extremt töntigt att ha med ordet VIDEOBLOGG i texten. Jag stör mig på brudarna, och jag är troligtvis inte den enda.

Kate Ryan – ”Ella elle l’a”
Riktigt bra låt, det är ju en gammal klassiker. Nu ska erkännas att jag inte visste att det var en gammal klassiker förrns just denna version kom, men det hör inte till saken. Bra remix och bra tryck. Kanske min favoritlåt i hemtjänstbilen på sträckan Moheda-Lidnäs. Sjukt hög volym på det och man blir go i magen. Lätt uttjatad dock.

BWO – ”Barcelona”
Snart, om typ en vecka, kommer detta vara en sommarplåga. Enligt mig det bästa Bard och company släppt sedan ”Temple of love”. Det är ju såhär det ska låta, BWO och ballader hör inte ihop! Här har vi istället en ytlig text, bra vers och refräng och ett kort flowögonblick i ”sticket”. Fint. Det tråkiga är bara att den troligen kommer bli sönderspelad inom max en vecka.

BUBBLARE
Basshunter – ”Russia privjet”
Äkta fjortis, äkta gött. Krävs såklart ett väldigt speciellt humör för detta, men är tillfället det rätta är det här verkligen en ultimat sommarfestlåt. Innehåller både klassisk tonårsmelankoli och total eufori och ger mig antagligen något drömst i blicken.
I ett discotält nära dig i sommar.
Om du är under 18 vill säga.

The silence is good, I know what I should, but I want to party!

Sommarplågorna är här (rubriken kommer från BWOs), och därmed även en stor portion haidukk. Den där desperata känslan av att stå på ett dansgolv där inget annat finns än jag och musiken och ett fuktigt gräsgolv omringad av svensk sommarkyla är alltför påtaglig och visst, det får mig att må dåligt, men samtidigt bra. Nackdelen är egentligen bara att haidukk egentligen inte finns längre.
Istället jobbar jag två helger i rad och den där helgen då jag skulle gå ut hamnade vi ju som tidigare nämnt på Seminarievägen på nåt slags fyllekonvent. Inte alls som pukers var det, om nu någon trodde det.
Suck.

Känslan av att gå på bonnfest och inse att magin är borta kom förvisso redan 2006, man kan ju bara tänka sig hur det skulle kännas idag. Antagligen fullständigt överförjävligt. Huga.
Men ändå.
Längtan.
Kommer alltid vid den här tiden på året och jag vet att det går över. Åtminstone någorlunda.

Äsch, tillbaka till sommarplågorna. Får nog tillverka ett helt inlägg på temat känns det som.