Hipp hipp flopp flopp.

Egentligen borde man väl rygga tillbaka redan vid åsynen av ordet “SKRATTFEST” på omslaget. Det sätter onekligen press på tittandet, och när man efter 45 minuter fortfarande inte gapskrattat en enda gång (möjligen undsluppit sig en fnysning) är det ordet SKRATTFEST som ekar i bakhuvudet. Man undrar onekligen vad den där journalisten egentligen hade att skratta åt.

Igår såg vi filmen om Morgan Pålsson. Tvåa på uthyrningstoppen som den låg kändes det som läge att kolla in den. Och efter att ha tackat nej till erbjudandet att köpa “Itzhaks julevangelium” för 49 kronor blev det också så.
Besviken är bara förnamnet. Filmen om Morgan Pålsson är dåååålig. På riktigt. Se den inte!! Det enda som fick mig att le var scenen när Robert skulle skjuta Morgan, och detta inträffade mer än halvvägs in i filmen. Sista halvtimmen genomleds med tandborsten i handen och sömnen i halsgropen. Sluttexterna välkomnades å det varmaste.

Som sagt: se den inte.
Den ettrige och såklart kortväxte Muhammed var dessutom fruktansvärt tråkig.
Och åsne Seierstad-karikatyren var fruktansvärt tråkig.
Och terroristledaren såg genomsvensk ut.