Några måndagsklyschor.

När man läser kritik mot mode och intresset för mode handlar det i regel om kritik mot ett intresse att vilja vara inne och att klä sig i det senaste skriket. Det anses ytligt och patetiskt och opersonligt.
Och jag håller med.
När man säger att man är intresserad av kläder/mode är det lätt hänt att man får stämpeln modeoffer när man egentligen kanske bara har ett intresse för att inte se ut som en idiot. Man kanske intresserar sig för att se bra ut helt enkelt.
Och det kan väl knappast räknas som ett konstigt intresse.
Huvuddelen av oss människor bär en önskan om att vara snygga och få folk på fall. Nu lyckas ju inte alla, det är inte mycket att göra åt. Däremot finns det gott om folk som skulle kunna vara typ 300 % snyggare om de bara visste lite mer om sig själva.
Kanske är det där någonstans jag hittar vad jag är imponerad av. Nämligen människor som vet vad de är snygga i och som klär sig utifrån sin egen förmåga utan att blicka för mycket på kompisarna eller i nåt menlöst magasin. Killen som behåller håret på (ursäkta upprepningen) trots lumpentrender och inser att det kanske inte är så hett att bara vara en skalle bland många, tjejen som rotar i garderoben och kombinerar ihop sina gamla kläder på ett så proffsigt sätt att inte en människa kan ana att hon inte varit och shoppat nytt…
Etcetera.
Mamma frågade mig om jag var elitistisk förra helgen, och i vissa avseenden är man väl det. Typ detta.
Jag ser inte ner på människor som klär sig moderiktigt, däremot ser jag inget intressant i folk som så uppenbart bara bär något för att det är modernt och inte för att det är snyggt på just honom eller henne. Jag finner detta ointressant på samma sätt som om någon bär något omodernt som heller inte passar personen i fråga.
Däremot är det intressant när människor klär sig snyggt utifrån sig själva. Klart man inte kan kräva det av alla - man kan inte heller kräva att alla ska tycka att jag klär mig fett hett - men det är det som imponerar på mig. Det är det som gör mig intresserad och avundsjuk. Det är inte ytlighet, det är förmåga.

Ursäkta seriositeten.