blusajd.se – lite enklare, lite häftigare.
Jäpp, nu har det hänt. Jag har köpt min alldeles egna domän och har därmed tagit ett steg högre i rang. Jag kommer stanna på wördpräss ett tag till (tills någon har byggt min nya blogg, typ) men nu räcker det med att ni skriver blusajd.se när ni vill läsa om mina uppenbarelser. Åtminstone imorgon ska det fungera.
Allt för att ni enklare ska komma ihåg mig.
Usch då.
Jag hade skrivit ”att raka håret är som att hyvla skälen”, hur pinsamt är inte det? En av mina grundprinciper är att aldrig stava fel, nu har det alltså hänt. Hoppas ni alla kan förlåta mig och ändå stanna kvar i läsarkretsen.
Utelistan.
Egentligen känns det ju jätteute i sig att skriva utelistor, ändå måste jag göra en för att få utlopp för min frustration.
- Aftonbladet blogg. Alla vet att det inte finns någon skabbigare blogghåla, ändå fortsätter folk att spruta inlägg som om det var den mest naturliga sak i världen. Dessutom verkar aftonbladets bloggar alltid få en mängd kommentarer – från andra aftonbladetbloggare troligen. Själv är jag stolt över att fortfarande aldrig ha köpt en kvällstidning för egna pengar i hela mitt liv.
Det där lät sannerligen pretentiöst.
- Artiklar om att nörden gör comeback, att nördar är hetaste killarna osv osv. Detta ämne tycks vara det mest urvattnade på länge, läser jag detta en gång till vet jag inte vad jag gör.
Okej, Seth Cohen och Rivers Cuomo har sin charm (även om just dessa känns lite väl 2005), men det behöver inte påpekas fler gånger hur ”rätt” det är med manchesterbyxor, Star Wars-samlingar och megabrillor. Vissa gillar det, vissa inte helt enkelt. Personligen har jag nog kommit över det där.
- Do it yourself-tipsen i tjejtidningarna. Ni vet vad jag menar. Sidan där nån i redaktionen får visa upp sig i det ena mer kreativa plagget än det andra. Det påklistrade leendet är ofta ett måste för den stackars tjejen som måste stå för plagget i fråga.
I regel handlar det om att förstöra valfri kofta eller väska och gå loss på paljetter och träklossar av alla de slag för att skapa sitt egna högst unika (och fula) plagg. Uschanameja.
- Att 70-talsjeansen aldrig kommer till småstäderna. Jag gick över JCs sortiment i förmiddags och fann inte ett enda par spännande blåbyxor i kategorin. I så fall var de väl undangömda. Så typiskt, hit kommer trenderna två år för sent när man till slut vågar inse att det faktiskt var en trend på riktigt.
Great, det är sommar idag. Hoppas ni har uppmärksammat detta.
Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag tänkte istället göra lite reklam för killen som skriver krönikor i Veckorevyn – Anders Rydell. Ja nu gör han väl annat också, hans officiella titel är framtids- och innovationsredaktör på BON. Låter som ett låtsasjobb i och för sig, men.
Han har skrivit lite om killfrisyrer i senaste VR (nej, jag prenumererar inte) i vilket fall. Bland annat fanns denna liknelse med: ”Att raka håret är lite som att hyvla själen.”
SÅ SANT.
Det var citatet ovan som fick mig att kolla in på hans hemsida (andersrydell.se) och läsa lite mer. Och det var kul, så det kan ju ni också göra.
- Alla intressanta personer är slampor.
Det var när ”I can jive” gick igång vi åkte hem.
Jodå, det blev en liten roadtrip igår. Lilly tyckte ”att man har väl haft bättre kvällar” (med extra bittert tonläge) och det kan man väl kanske hålla med om.
Men SÅ hemskt var det ju inte.
Vi började på Dånken där vi förtärde diverse sötsaker. Besöket varade dock inte så länge eftersom den lilla svarta fick några beundrare efter sig som hon inte orkade med. De var visst extremt fula som hon sa. Taskigt. Hon fick jättemånga beundrare under kvällen för övrigt, jag blev lite avundsjuk.
Men nåja, efter detta cruisade vi vidare till da place där vi skulle beskåda Hardcore Superstar och uppleva lite nostalgi i form av kraftiga Balders-vibes. Tyvärr blev känslan lite väl total vilket resulterade i att vi kände oss enormt gamla. Framförallt känner man sig ju fan för gammal för att dansa till ”Twist and shout” osv.
DJ:n var dessutom väldigt mikrofonkåt.
Jag kände mig bitter.
Gammal.
Införstådd med villkoren.
Men som sagt, SÅ hemskt var det väl inte. Hemskt är faktiskt fel ord över huvud taget. Verkligen fel ord. Men det känns inte vedertaget att vara naiv längre på nåt sätt. Det är därför man har svårt att njuta av såna där ställen nu när man passerat 20.
Fast angående naivitet, med säsong tre av the Hills på lager och hörlurar att stänga in sig i klarar man sig ett litet tag.
Vaknade idag med en glasbit i foten och ägnade sedan dagen åt att städa i lekstugan och korrekturläsa mer eller mindre bra texter. Har alltså spenderat helgen hemma på gårn’ så att säga.
Känner mig töntig just nu så jag tror inte jag ska skriva mer. Får inget ur mig idag. Detta var dessutom en sån där dag när jag gick runt och skämdes för saker jag sa för flera månader sedan. Så onödigt, och så typiskt mig.
Breaking news.
Johnny dog på the O.C. igår. Han ramlade ner från en klippa på fyllan och Ryan lyckades inte rädda honom.
Jag var verkligen helt övertygad om att Ryan skulle klara det, men icke.
Nu var ju detta typ tre år sen och jag vet att det är helt patetiskt att jag annonserar Johnny Harpers död som en nyhet. Men jag tänkte det igår att seriens skapare måste ju verkligen varit så extremt trött på karaktärerna vid det där laget. Caleb dör, Johnny dör, Marissa blir lesbisk och dör osv. Att döda sina karaktärer har alltid varit en enkel utväg. Och ibland funkar det; men inte om det händer med allihop.
Men vi ska väl vara tacksamma att inte O.C slutade som Tre Kronor i alla fall. Det var så dåligt.
Lilja såg en kändis.
Lilja III säger:
såg btw en kändis igår
Chrissie. säger:
haha jaså
Chrissie. säger:
l0ket el?
Lilja III säger:
nä
Chrissie. säger:
kaninrobert?
Lilja III säger:
snäppet bättre
Chrissie. säger:
ROBBIE???
Lilja III säger:
fågeln i hammerfall
Chrissie. säger:
HAHAHAHHAHAHAHA
Lilja III säger:
hahahaha
Chrissie. säger:
fan va b
Lilja III säger:
ja, lite faktiskt
Chrissie. säger:
synd det inte var den snygge
Chrissie. säger:
tjockisen
Lilja III säger:
jao
Oskar i Hammerfall, en kändis att räkna med.
Veckans babe.
Ryan Donowho får en att känna sig pubertal och vilja bildgoogla.
Resultatet var ganska fattigt dock. Det här hittade jag på en tjeckoslovakisk blogg.
Så vem är killen då? Johnny Harper från the O.C. såklart. Näpen kille från traktens kommunala skola som gillar att surfa. Andra faciliteter är hans hundvalpsögon och en knäskada jag kan identifiera mig med.
Till denna bild lyssnar man gärna på ”Paralyzed” med Rooney. Se det som ett hett tips.
Ni som gillar att hänga på fejsbög har säkert sett det lilla meddelandet på SuperWall (nej, jag använder inte detta fenomen längre) som cirkulerar nuförtiden:
”klicka på forward om du vill se vem som är mest inne på din sida”
Jag bara utgår från att detta är ett skämt med tanke på att allt annat där det står ”klicka forward och kolla vad som händer” bara är patetiska lögner. Ni har säkert sett den där fåniga vargen t.ex.
Alltså fördelen med facebook är ju just att det är anonymt och fritt fram att snoka runt. Troligen är det också därför det vuxit som det gjort.
Och sen är ju hela skiten uppbyggd på att man ska snoka runt bland allt folk ju egentligen bara vill att alla ska kolla på så jävla mycket som möjligt. Eller hur? Varför annars all denna home-info som matar en med onödig info såsom ”** *** just added the ‘my sexy friends’ application” etc.
FUCK SUPERWALL!
Rooney ställer in spelning my ass (?)
Någon hade googlat på ”rooney ställer in spelning” och hittat hit. Detta resulterade givetvis i ett hetsigt morgongooglande för min del och som tur väl är fann jag ingenting på temat. Fy fan i så fall säger jag bara.
En enkel ekvation.
Min bok behandlar alltså urdrifterna. Det är därför jag måste lyssna på E-type när jag skriver. Ekvationen ser nämligen ut såhär:
urdrift = haidukk = desperation = eurotechno = kärlek = inspiration
Kanske verkar det lite enspårigt att skriva på ett tema som ligger mig så varmt om hjärtat, men frågan är vad jag annars skulle skriva om? Jag är ju ganska enspårig när det kommer till romantik trots allt. Och så är jag en sucker för naiva ungdomsböcker. Just därför måste jag skapa en själv.
Och nej, den handlar inte om mig och Sara på Grace trots att misstankar finns.
Reflektera mera.
Dagens skolväsen är som en orgie i självreflektion. Självreflektion är liksom ett ord av vår tid, ett läge att sträva efter.
Har man tid för självreflektion är man så att säga en lyckad människa.
- Write down your reflections, one page! /gymnasieläraren
Det började redan för länge sedan med EPU (elev planering utvärdering tror jag visst det innebar) i mellanstadiet. Det handlade om självreflektion och utvärdering. Att kunna planera upp sitt arbete för att sedan utvärdera hur det gick. Och viktigast av allt – varför gick det som det gick?
Numera vet alla att det här med självreflektion är något av ett ordbajseri som förvisso kan kännas givande men även ack så flummigt. I många fall handlar det mestadels om att hitta en positiv vinkling på att man som vanligt inte haft någon god planering utan däremot jobbat i sista minuten. Detta försöker man gärna hitta fina ord på som ska visa att man minsann lärt sig något av detta och ska göra annorlunda nästa gång.
Jag kan ju tillägga att jag älskar att reflektera under tvång. Jag tror till och med att det är ganska bra trots den flummiga karaktären. Fast kanske hör det bara ihop med min förkärlek för enkäter och utvärderingar överlag.
På skrivkursen som jag går ska man nu på fredag skicka in både en sida självreflektion där man beskriver hur man arbetar med texten (dvs ”boken” vi skriver you know) och även en annan sida där man granskar sitt eget arbete och det man producerat. Är detta en bra bok? Alltså.
Nu har jag inte börjat på de här två sidorna än vilket kan tyckas lite paradoxalt eftersom det nu är så att jag skriver både själva litteraturen alldeles för sent före deadline och dessutom skriver tillhörande självreflektion ännu mer way too much sent.
Nu blev den meningen alldeles för lång kände jag.
Jag har faktiskt viktigare saker för mig än att sitta här och dravla. Stuva makaroner till exempel.
(Kom just att tänka på att när jag skulle skriva varför jag hade glömt gympapåsen en gång så skrev jag ”pappa hade inte påmint mig” i utvärderingen. Denna förklaring godtogs tyvärr inte.)
Ligger just nu i sängen och känner mig enormt stinn. Faktum är att min mage bokstavligen står rakt upp vilket alltid är lika obehagligt. Jag har nog gått upp ett par kilo ärligt talat. Vågen hemma på farmen visade alltför mycket igår kväll.
Kan ha berott på de tre middagarna, men ändock.
Mitt knä mår ju sämre igen så jag har ingen ork eller lust att träna.
Spinning är enformigt och likväl den enda träningsform jag kan utöva. Gjorde i och för sig plankan här innan, men inte blir man väl fit av det. Punktförbränning är och har alltid varit något som endast fungerar i ens drömmar.
Suck.
Men nejdå, än är jag inte fet. Min mage står bara ut när jag ätit stora mängder ris.
Tragik.
Jag vill egentligen inte svärta ner min blogg, ändå känns det som om jag måste. Jag förstår mig nämligen inte på modevärlden. Inte för att jag någonsin förstått mig på haute couture på något sätt, men nu verkar det som om man försöker överföra maskeraden till verkligheten.
Fel fel fel.
Just nu – eller kanske borde jag säga för en månad sedan -verkar alla tycka det är helt fantastiskt att Jennifer Connelly (tyvärr vet jag inte ens vem det är, obildad som man är) bar den horribla Balenciaga-klänningen på någon typ av rödamattan-tillställning.
Jag tycker denna superhajpade klänning är något av det mest vedervärdiga jag skådat på den här sidan millennieskiftet.
Och en så ful klänning borde INGEN bära. Och särskilt inte när den kostar 8450 dollar.
Jag fattar helt enkelt inte grejen.
Den allmänna rekommendationen är dessutom att bära ett par så omatchande skor som det bara är möjligt till.
Tillåt mig småle.
- Och er folder tack.
Alla har vi våra fetisher. Och nej, det är inget att skämmas för, snarare är det något man bör bejaka för att få ett så behagligt liv som möjligt. Faktum är att jag just nu sitter och funderar på hur jag ska utveckla mit kanske överdrivna intresse för en viss sak.
Broschyrer. Foldrar. Kataloger.
Sexy, huh?
Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra åt mig själv, det låter så löjligt när man bara säger det sådär. Men ärligt talat, en liten folder om analklåda på apoteket, nog är det väl lite intressant trots allt? Eller den där katalogen om högskolan i Visby som man vet man aldrig kommer gå på men i alla fall, liksom.
(OBS! Jag lider inte av nämnda klåda.)
Jag tycker helt enkelt det är tilltalande med de där korta styckena tillsammans med väl valda fjäskiga bilder i små söta paket. Helst ska det inte vara någon reklam i broschyren heller, det får inte kännas kommersiellt. Bara ren fakta. Fast i och för sig, jag gillar baksidestexten på shampoo-flaskor också. Jag blir alltid lika besviken när det visar sig bara finnas information på exempelvis finska.
Nedan följer en liten guide till var du kan vända dig om du liksom jag går igång på dessa små mästerverk:
- mcdonalds, hyllan framme vid kassan brukar innehålla lite foldrar om t.ex. fetthalten i deras mat eller miljöarbete
- som sagt, apoteket. där finns i regel en stor kolonn proppfull med broschyrer om diverse problem.
- turistbyråer. där finns massor med trevliga små tidningar om hur spännande det är på traktens museum osv.
- skolor. som också nämnts tidigare, skolinformation är bland det bästa. kan ju säga att jag läste sönder den 3-sidiga man fick om ETG i nian.
- receptioner och väntrum. plocka på dig bara!
- hotellrum. pärmen på skrivbordet kan liknas vid en godispåse.
- resebyråer. vill du sträcka dig utanför länsgränsen i ditt läsande finner du nog något bra där.
- butiker av olika slag. alltid finns där något att hämta i närheten av kassan. kan vara alltifrån information om förmånerna med ett kundkort till en guide till duschmunstycken.
- hemsidor i stil med arla.se. okej, det mesta riktar sig till barn och skolungdomar, men det brukar finnas helt otroligt mysiga broschyrer när det gäller typ mjölkproduktion och sådant. prenumeration på tidningen mjölkspegeln är dessutom gratis (tro mig, jag har den).
Med andra ord – en hel del litteratur finns att tillgå. Och bäst av allt, det mesta är gratis!
Som ni ser håller bloggen mer eller mindre påskstängt, något som inte direkt skett med vilje. Men jag har ju varit hos Sära etc och har väl först idag landat i vardagen igen. Sitter just nu och tar igen med OC-inspelningar och påträngande skoluppgifter. Ska ha en debattartikel färdig klockan 10 i morgon bitti (det här med att deadlines på helgdagar är fel verkar ingen ha uppmärksammat) och har knappast ämnet klart. Lutar nog åt att jag hittar på en tes jag inte står för och utgår från det istället för att tycka något själv.
För aldrig har jag känt mig så likgiltig som nu. Angående debatter alltså.
Jag tänker mest bara på hur sorgligt det är att jag inte har några ägg hemma så att man åtminstone kunde ha gjort typ muffins.
Okej, jag gör ett nytt försök. Faktum är att ni inte ska ha alltför höga förväntningar på det där inlägget som försvann, det var oerhört tråkigt. Jag ville bara berätta lite om livet som det är. Jag har ju inte bloggat på ett par dagar vilket kan ha upprört en mindre skara människor.
Som jag skrev i det där inlägget har jag inte haft så mycket för mig. Det har bara varit skön vardag med juridikföreläsningar, glass med chokladsås och böcker om älskande syskon mest för hela slanten. Och så var Fanny här och klippte av 10 cm av mitt hår. Kändes sjukt bra! Bra Fanny! Hon är den enda frisören någonsin som alltid gör mig nöjd och som inte förvandlar en till en käring. Så tack för det.
En annan sak jag nämnde i inlägget som försvann var planerna för den närmsta tiden. Som jag tidigare nämnt kommer jag imorgon att färdas x antal mil norrut för att besöka min älskling i Uppsala (Sära). Det ska bli fett nice och vi ska äta kött. Kommer nog upp foton från detta event senare.
Nästa helg blir det med hög sannolikhet en mindre roadtrip med en annan älskling (kollegan) då vi planerar att ta oss ut i skogen för att gå på en spelning. Allt är inte klirat än men man får väl ta vara på den lilla tid vi har tillsammans nowadays.
Ni märker ju själva vilken kvalitet det är på vad jag skriver idag så nu säger jag hej.
Och nej jag rekommenderar ingen att handtvätta jeans. Det är nästan jobbigare än att arbeta en överjävlig deg.
Varför ska man blogga när wördpräss föredrar att ta bort ens inlägg? Det var inte ens vulgärt!
Jaja, jag återkommer.
Golden shower.
Idag är det måndag och påsklovet version light har just börjat. Dagen har gått i konsumtionens tecken och snön gjorde mig inspirerad att gå ut och köpa mig en guldjacka. Det är något man behöver. Efter detta inköp gick jag och provade wayfarers hos optikern, kan ju säga att jag är lovligt sugen på att inhandla ett par inom kort. Ett par vanliga glas med styrka alltså, de snyggaste hittar man på herrsidan.
- Dam hittar du på hela väggen där borta! sa medelåldersbiträdet när hon såg min flackande blick.
Jotack men om jag vill köpa herrbågar då?
I övrigt ser dagen ut som alla andra standarddagar med O.C. vid 16.10 och så slagsmål senare på kvällen. Och vill ni ha golden showers-smileyn behöver ni bara kontakta m. lilja så fixar hon resten.
Think about the way.
Ibland krävs väldigt lite för att göra mig genompå. Och ett eurodiscomedley i melodifestivalen måste definitivt räknas som ett av de mer användbara knepen. Egentligen är det bara så vansinnigt banalt att släpa upp Björn (förnamnet lär väl räcka) på en scen och låta honom mima till en rad låtar som vi alla älskar djupt in i folksjälen . Men gosh, det var bara så underbart. Underbart så till den grad att man snabbt glömde tävlingen och bitterheten över att inte BWO skulle ta hem skiten (läs gärna detta inlägg för lite déjà vû).
Ett eurodiscomedley mitt i röstningen var med andra ord genialt, annat kan man inte säga. Och glad får man väl vara att fler känner som mig; fick detta sms inatt:
”Hur stor är chansen att de spelar dragostea din tei och poison efter varandra samtidigt som det står några asheta killar runt oss?! Totalt flow!”
Angående Perrellis vinst har jag inte mycket att säga, det hela var ju uppgjort på förhand och så vidare. Ändå var man ju nästan rädd att Nielsen skulle vinna ett tag, då hade vi nog inte kommit vidare i kvalet. Nu gissar jag på att vi kommer fyra. Eller trea eller femma.
”Jaa! Jag kommer gärna och inviger om de vill döpa en rondell efter mig i Hovmantorp!”
9 timmar kvar.
Nu är det bara några få timmar kvar tills vi vet vem som vinner årets omoralisk Schlagerfestival.
Känns bra.
Det enda som stör mig är att Charlotte perrelli komer snuva BWO på konfekten såsom Carola gjorde för två år sedan. För att vara helt ärlig gör det mig ledsen, att få se supersötisen med crew i Serbien vore bara så nice liksom. Bara för att på nåt sätt. För egentligen spelar det ju typ ingen roll alls.
Men på något sätt gör det ju ändå det.
leave a comment