Come closer cara cara mia, pame pame pame!
Melodifestivalen är förutsägbar och innehåller varje år ett gäng besvikelser.
Jag är besviken på Linda Bengtzing. Hela campingkänslan är borta och hon gör numera bara en Rongedal och härmar Mika så uppenbart att man bara vill gömma sig långt ner i Telenorarenans källare. Sen har hon ju klippt av sig håret också.
Lite bitter får man vara.
Jag är även besviken på Nordman. Här har han nästan egenrätt på medeltiden, och hur utnyttjar han det? Jo genom att skapa en likgiltig sörja som inte på långa vägar slår den åtminstone lite upphetsande ”Ödet var min väg”.
Sen bör man ju diskutera det här med Daniel Mitsogiannis också. Killen som sjöng ”Cara Mia” på demon men som blev blåst på konfekten av mr Semmelröv himself. Nu har han dock fått ställa upp, och med Fredrik Kempe i ryggen (ja, det var han som skrev Cara Mia) dyker han upp och levererar NYA Cara Mia (jo, de är identiska) som från ingenstans. Det enda tråkiga är att han verkar försöka se ut som Martin Rolinski vilket kan tyckas lite smålöjligt.
Men självklart ska han gå vidare.
Tillsammans med Charlotte Perrelli (ja, Kempe har skrivit den också, han och den där Bobby Ljunggren) tror jag de utgör det bästa alternativet för vidarebefordring.
Idag var en dag av separationsångest. Jag har nämligen gjort vad jag sa att jag aldrig skulle göra.
Jag har alltså skickat min dator till Västerås. Denna stad av alla platser på jorden, tror inte ens jag varit där ärligt talat. Har ingen aning om var det ligger ens, så dålig är jag.
Men var det inte där Gustav Vasa kröntes?
Skitsamma, datorn har lämnat mig och jag kommer givetvis att sörja under tiden lillen är borta. Framförallt kommer jag att sakna hans rosa yta som alltid log mot mig, jag kommer också sakna volymkontrollens lilla sköna scrollhjul.
Ja för att inte tala om hans nätta figur. Med sina 1,9 kilo får han gärna vara överst för min del! Nemas problemas baby.
Men nu dröjer det alltså minst en vecka innan vi ses igen, tills dess sitter jag vid en DELL deluxe anno typ 2003. Funkar helt okej, jag är överlycklig över att ha en normal space-tangent och kan återigen skriva prosa på ett mindre våldsamt sätt.
Kladdkaka it is.
Dagens tecken.
Ha! Jag visste att det var nåt lurt med det här. Och tänk vad man kan få reda på i den lokala nöjesbilagan.
Jag fyller år på samma dag som Martin Rolinski.
Det är liksom ett tecken. Tydligare blir det ju knappt.
Programledaren för tv4s nya (?) lekprogram Stegvis, Ola Lustig, verkar vara en riktig lustigkurre (höhö). Idag när frågan ”Vad står förkortningen GI för?” dök upp tyckte han att alternativen ”Gymping Index” och ”Gunnar Inde” var så enormt roliga att han höll på att skratta ner sig.
Ungefär såhär såg han ut vid tillfället.
Undrar om tanten som fick besvara frågan en stund senare tyckte det var svårt.
Haidukk.
Nu är det alltså äntligen bestämt att jag kommer besöka the Bachelorette över påsken. Vi börjar med påskkäringsbestyren på torsdagen, kör Via Dolorosa fram under fredagen och skiljs åt under lördagen.
Party party! Typ.
Lär er.
Jag vill inte verka nördig, men hur kan man vara så efter att man inte fattat att man numera inte behöver heta ”Förnamn Eftternamn is…” på fejsbook längre utan att man likväl kan skriva vad man vill efter namnet? Blir bara så trött på sånt här:
”*** ********* is är i skåune!”
”****** **** is har ont i foten! aj!”
”******* ********** is snyggast i stan ikväll”
Aja.
Om någon har undrat så är det vid detta gamla slagbord jag sitter och skriver mina alster. Här har jag mina hörlurar, mina loppisfynd, något enstaka krucifix och så det lilla smyckeskrinet med öronpropparna. Kanske är det allt man behöver.
Men om det blir någon vettig skönlitteratur skriven, ja det återstår att se.
BWOs bidrag har spärrats på youtube.
Det är en sorglig dag.
Och där sitter ni och googlar på ”jättebröst” som om inget har hänt.
Skaffa ett liv.
Bourgeoisie – ordet som gjorde det.
I min värld finns bara en vinnare i melodifestivalen. Den lilla lockhåriga varelsen som sjunger franska fraser som om han aldrig gjort annat såklart. Mmm, martin! Ja och hans kompanjoner då såklart… Alexander Bard verkar så himla sympatisk! Faktiskt.
Och jag vet att det inte är en ny Temple of love, jag vet det. Men det är bra som fan ändå, rent musikaliskt sträcker det sig så enormt mycket längre än exempelvis Fridas och den helt och hållet onödiga Headlines bräkande. BWO – jag måste få använda ordet – levererar liksom the känsla, obetalbar kärlek. Det är såna som dem som får en att tro att världen tillhör mig och att jag kan få vad jag vill. Och sånt behövs. Ge mig bara mer och mer.
Och Martin sa att det kändes som att förlösa ett barn. Är det inte underbart!! Idag blir det hörlurar och youtube för hela slanten. Helt klart.
Besatt? Ja. Men inte som Sara.
Det var synd om Eskobar, refrängen hade något.
Deltävling 3 – the moment of truth.
Det börjar dra ihop sig nu. Vad jag menar är att kommer det ingen banbrytande och överjävligt bra låt de närmsta två deltävlingarna är hoppet ute.
UTE.
Sitter febrilt och söker efter ett omdöme på BWOs låt. Är det en ny ”Temple of love” eller inte? För om inte måste man ju nästan gå och köpa tröstgodis redan nu! Jag vågar inte lägga så mycket resterande hopp på stackars Linda Bengtzing.
Men det här låter lovande:
”Två rep genomförda. BWO som mixat ihop varenda ABBA-låt genom tiderna och skickat den i tidsmaskin till det sena åttiotalet/tidiga nittiotalet. Om inte resten av artisterna hittat på nåt riktigt bra, blir den riktigt giftig.” (från DN)
I melodifestivalsammanhang är det bra att jämföras med ABBA, och tidiga 90-talsvibbar är ju i princip ALLTID en fördel. Fast det visste ni väl redan.
Naww, martin! Hade hans röst bara växlat ner några oktaver vid tal hade han varit 100.
Aja.
Att Dunka mig-Frida ska vara med känns ärligt talat lagom intressant. Låten heter ”Upp o hoppa”. Jotack.
Caracola bär spandex-tights. Så 2007.
Och sångaren i Eskobar, är han fortfarande söt?
Svaret lär man väl få på lördag. Erkänner att jag är uppriktigt nervös inför den här Alexander Bard-prylen alltså.
Ibland har man tur. Typ när man är på sitt bästa göra-av-med-pengar-humör och Monki har släppt ny kollektion precis i veckan. Lägligt nog ska jag ju till Malmoe imorgon och känner mig enormt upplagd.
Grejen är ju att ni inte förstår hur fantastisk jag kommer se ut i de här kläderna.
Reklam för en råtta.
Detta är dagen när blusajd-bloggen blev kommersiell. Nu kommer jag nämligen bedriva lite reklam här för en viss jävel vid namn Matilda Lilja aka Lilja aka Lilly aka kollegan. Saken är nämligen den att hon har börjat blogga igen! OMG tänker ni, och OMG tänker jag. Men nu har det faktiskt hänt. Efter att ha legat i träda i snart ett år har hon gjort ett tappert försök med den stackars dödsbloggen och har nu inlett med inte bara ett utan hela två inlägg under bara en kort tid. Lägger upp en bild på den lilla sälen så ni får lite bättre koll:
Här ser ni henne, liggandes drucken och dan en kväll i februari i år. Hon är en snäll brud faktiskt. En av dom bästa. Och rolig är hon med! Visst det är ju inte varje gång hon får till det, men ofta i alla fall! Så om ni inte klickar på hennes blogg här och nu så kanske det händer nåt hemskt! Det var alltså ordet blogg där som var länken. Om någon nu missade det.
Ja ni kanske undrar vad hon brukar skriva om också? Vanligt förekommande ämnen är skor, rockstjärnor hon vill ligga med, gymnasieromantik, festivallängtan och grov, rå humor i sin bästa form.
En blogg ska påminna om lösgodis. Bättre liknelse kommer jag inte på. När man slår på datorn och slänger upp hela bloggmappen på en gång ska det vara som att gå och plocka bland favoriterna i godisaffären. De man ändå inte gillar utan äter på rutin kan man egentligen vara utan, har de tur får de ligga i den sekundära bloggmappen för halvskräpet. Resten går bara bort.
Längst ner på sidan ser du mina favoriter bland dumlekolorna. Har uppdaterat lite bland länkarna.
Om Orvar Säfström:
Lilja III säger:
orvar har man väl varit kåt på sedan man såg hnm på ztv ca år 99
Chrissie. medeltidsprosa here I come. suck. säger:
okey då
Chrissie. medeltidsprosa here I come. suck. säger:
men kåt är nog ett starkt ord när det gäller mig
Chrissie. medeltidsprosa here I come. suck. säger:
dock
Chrissie. medeltidsprosa here I come. suck. säger:
han faller under kategorin ”lite zöht”
Lilja III säger:
jo, det är sant
Chrissie. medeltidsprosa here I come. suck. säger:
t.ex. orvar naken är nog ingen syn
Lilja III säger:
han var väldigt zöhtizz i fråga olle
Chrissie. medeltidsprosa here I come. suck. säger:
såg ej
Lilja III säger:
äh, jag hade inte bangat
Popularisering av medeltiden.
Här sitter man och försöker få ner en doktorsavhandling om medeltida städers styrning på 250 sidor till 3500 tecken (exklusive blankslag, om någon nu undrade). Deadline är någon gång före Gossip Girl börjar.
Popularisera. Sure.
Och med skön gotisk musik à la Arn i lurarna – har faktiskt en skiva vid namn Arn de Gothia på hårddisken – lär det ju gå vägen.
Men ja, ärligt talat lyssnar jag på ”Gå och fiska” just nu.
Det sägs att wayfarers-trenden är förbi…
(en av de bättre trenderna genom tiderna skulle jag vilja säga)
… men det struntar jag i!
Faeces.
Egentligen vill jag inte skriva om vissa saker i min blogg. En av de sakerna är avföring. Men nu måste jag i alla fall.
VARFÖR MÅSTE BAJS HETA FAECES SÅ FORT EN LÄKARE SKA UTTALA SIG OM SAKEN???
Det stör mig som fan, varför kan det inte bara heta bajs liksom? Så typiskt att det ska vara lite fint i kanten bara för att man råkar bajsa på ett lasarett!
Haha, söktrycket var hårt på kebabpizzan igår. Fick hit ungefär 60 googlingar på grund av den jäkla dängan.
Fett.
Jag kan störa mig något helt överjävligt på att ”Cliffhanger” med småhajpade Britta Persson börjar som en gudomlig skapelse och sedan har en refräng jag bara inte ORKAR med. Helt kass.
Är det inte helt vansinnigt intressant att läsa om alla miljoner genrep inför ikväll? Jo det ÄR ju verkligen det.
Vem skötte sig bäst? Varför avbröt Sanna Nielsen sitt rep? Är Androla fortfarande lika trista? Och har någon möjligen sett ett hårstrå på tvillingarnas hjässor?
Ja fy fabian vad intressant det är. Och jag menar verkligen allvar. This is serious fucking shit (faeces nån? kommer nog skriva något om just det imorgon) och jag tänker äta chokladmousse tills jag kräks.
Ska Måns vara med som gäst eller var det bara på genrepet? Nån?
Lasse Lindh ställer upp i melodifestivalen och detta imorgon. Kan innebära vad som helst. Som det ser ut nu, efter att ha hört ljudklippet på svt.se, är jag skeptisk. Men jag är i och för sig skeptisk till alla bidrag just nu. Framförallt Alexander Schölds givetvis. Vill helst inte blogga mer om kebabpizzan.
Alltså Lasse såg lite fånig ut i nöjesnytt ikväll. Han hade en t-shirt man sett honom i förr och berättade att han skulle ha sina converse på scen. Hans scenkläder ska nämligen ”bara” kosta 4000 spänn eftersom han gärna ser lite slarvig ut.
- Han ser ut som en disträ träslöjdslärare /pappa
Men visst brukar han vara snyggare. Vi fick faktiskt ögonkontakt jag och Lasse en gång. Och sen sjunger hans pappa och min mamma i samma kör. Coolt va?
Men visst är han en liten fjant trots allt. En fjant som skrev mästerverket ”Du måste gå”. Skaffa.
Bilden är från lasselindh.se och enda orsaken att jag tar upp det nu är att ett fan tagit bilden. Mitt samvete.
Åh. Varför får man anställning i en supportväxel när man uppenbarligen inte kan tala som folk?
Jag menar såklart att snubben snackade danska.
Sen var han en arrogant bitch också.
Och jag som bara vill ha en fungerande space-tangent.
Såhär ser det ut när jag skriver utan att ge knappen en rak höger mellan varje ord:
hej på er vadkul att ni ärhärochattni har hittatändahit.himlakulfsaktiskt!
USCH.
Hallå. Västerås??? Nej dit vill jag inte skicka min dator. Vi har faktiskt ett samliv och åker helst inte ifrån varandra.
2 kommentarer