Återigen några riktlinjer för omedvetna bloggare.
1. Lägg aldrig upp lågupplösta bilder. Aja, det finns tillfällen när det av konstnärliga skäl fungerar med oskärpa, men i de flesta fall ser det bara för jävligt ut.
2. Använd inte standardteman från framförallt blogg.se. Inte bara fult utan dessutom vansinnigt tradigt.
3. Ha inte en header som ser sjukt ful ut. En annan idé är att inte sno någon annans header, det är också fult. Klarar ni inte av att ha snygg blogg, kör på blogspot och enfärgat eller dylikt.
4. Lägg inte upp obearbetade bilder; om de nu inte råkar vara tagna med värsta systemkameran alternativt under en vacker sommardag. Ni förstår nog vad jag menar. Låt mig presentera kontrasten.
5. Skippa datumstämpeln på bilderna också.
6. Skriv aldrig inlägg som bearbetar din dag på detta sätt: ”gick upp halv sju idag… åt en macka, gick ut, brr, kallt, nu ska jag träna, box, kul va???? vad gör ni idag? puss”
Mycket av detta har sagts förr, men jag vet så obehagligt väl att det inte följs.
Torsdag.
Varför lyckas jag alltid hälsa för tidigt i mataffärer? Alltså ni vet när kassörskan ska hälsa på nån och så är det verkligen inte jag utan den som står före mig i kön. Då står jag där och säger ”hejhej!” som en annan idiot rakt ut i luften.
Men det var ju inte det jag skulle skriva om utan däremot BIK BOK. Det är ju egentligen inte politiskt korrekt att säga att man gillar den affären, men jag erkänner att jag har ändrat mig lite. De erbjuder faktiskt mer än wow-tröjor och strassprydda slasklinnen numera, faktum är att jag tycker de går lite i monki-anda med sina tryck och även priserna.
De senaste dagarna har jag köpt inte bara en utan två enfärgade mega-tees i denna butik. Den lilla rosa påsen har jag dessutom inte gömt utan stolt hållit i min hand då jag vandrat gatan fram.
Imorgon kommer min enhet och så ska vi gå ut på krågen och äta tortillas. Lär bli fett.
Nu tänker vi framåt.
Varför inte bara vara lite naiv och låtsas att det är första juni imorgon?
Bilderna är från Aspö, Öland och Saltö. Orka fastlandet.
Vissa dagar är bara så ofantligt tråkiga. När det enda som lockar är dagdrömmar och verkligheten tycks erbjuda allt utom lyckorus. När vädret ser ut som en råttfärgad tavla och alla rum tycks för små för mina fantasier.
Suck.
Vad gör man?
Var på spinning innan. Gick jättebra, absolut. Men när man sitter där får man en sån bisarr utsikt över den som sitter framför en. Dennes rumpa vill säga. Tjejen som satt framför mig idag hade en sannerligen ettrig rumpa faktiskt. Och när jag väl hade börjat tänka på ordet ettrig gick det bara inte ur skallen på hela kvällen.
Kärlek.
Idag fick jag punka på min älskade klarblå springare, hemskt tråkigt. Eller ja, troligen har punkteringen varit ett faktum i typ en vecka medan jag bara trott att jag varit ”allmänt seg” eller ”cyklat i motvind”. Dessutom har jag pumpat däcket två morgnar i rad utan att upptäcka att det faktiskt var paj, jag trodde bara att pumpen var svårhanterlig eller att däcket var typ svårpumpat.
Trög? Ja kanske.
Anyhow så ringde jag vid upptäckten en av mina slavar som fick lämna in cykeln, själv var jag ju i full fart att försöka ta mig till den eminenta föreläsningen om bland annat särskrivningar. Och efter detta kunde jag hämta ut min kära vän igen, nu med ett oerhört fräscht däck.
Kan ju tillägga att själva cykeln i fråga är en spraymålad militärcykel utan några särskilda faciliteter och att däcket som gick sönder var original. Oräfflat och dant. Men vilken cykel sen…! Jäääävligt bra och den går som vilken lyxlirare som helst. Numera alltså. Ett bevis på dess förträfflighet kan vara att nämna att jag efter uthämtandet cyklade uppför en lång backe med en kasse i vänster hand (paket från adlibris med bland annat en bok om praktisk retorik) och en i höger (thaimat) utan överdriven ansträngning. Jag kunde dessutom sitta ner hela vägen och blev knappt andfådd. Amazing. (Före däckbytet var det dock efter samma backe jag såg ut som ett kadaver*. Nämnde detta häromdagen.)
Avslutar med en bild från ett av mina första möten med denna skapelse. Märk väl att det är det gamla däcket som figurerar här. Och dessutom ett par skor som idag mest består av slamsor.
* fel ordval kanske,men det ger ju rätt associationer i alla fall.
Något modeorakel från New York förklarar hur man skaffar sig en personlig stil:
”Om du är förälskad i ett plagg, var inte rädd för att ha det igen, igen och igen. Det är ett tecken på självförtroende att inte känna tvånget att byta look varje dag. Att skaffa en uniform är mycket chicare.”
Jaha, så det var dääärför alla killar i bonnhålorna hade färdiga ”party-outfits” de tog fram varje helg på gymnasiet. Det vill säga samma tröja fest efter fest efter fest efter fest efter fest.
Uppmärksamma.
Någonstans bortom mitt medvetande har Rooney släppt en ny (!) skiva. Tragiskt nog skedde detta redan i november vilket jag över huvud taget inte hade någon aning om. Konstigt. Men ni kan ju kolla in deras majspäjs där de bland annat lagt upp en skitfin version av den annars så megadeprimerande Forever Young.
En bild som lär vara från i somras på Taylor, en här ganska tilltalande Robbie och så lille Louie då.
Idag hade vi vårt första seminarium på den senaste kursen i raden, och på något sätt kände jag mig jävligt involverad i det hela. Jag kan inte påstå att jag hade lagt ner överdrivet med tid på att förbereda mig, vi skulle analysera cirka tio texter i olika genrer, men av någon anledning blev jag ändå nån slags central talare i gruppen på drygt femton pers. Inte så att jag spelade upp en monolog eller nåt, men det var en skön känsla att ha något att komma med mer än typ två gånger. Skälet att det flöt så sjysst var troligen att jag hade listat upp lite av det jag tyckte var viktigt i varje text och använde detta som utgångspunkt i själva diskussionen. Och eftersom jag satt bredvid läraren kunde man ju kanske plocka lite pluspoäng genom dessa till synes högst genomtänkta och datorskrivna blad. Höhö. Typ.
Det är så svårt med seminarium (kalla det diskussioner om ni vill) som man känner sig engagerad i. Man vill inte trampa någon annan på tårna genom att prata ofta men heller inte framstå som en grå mus som inte säger ett knyst. Balansgången är svår och jag hoppas jag klarade av den idag. I stundens hetta får man nån slags kick av att ha en replik som man är nöjd med. Har man tur skrattar någon när detta avses också.
Egentligen vill jag inte vara en sån som äter pulverbaserad pastasås mest hela tiden.
Men nu har det råkat bli så i alla fall. Fan.
På Gynnings huvud.
Har inte Carolina Gynning blivit väldigt snygg på senaste? Hon är ju brunett numera och svassar i hennes privata show (I huvudet på Gynning) runt i Los Angeles i den ena outfiten snyggare än den andra.
Vilket uppsving!
Jag har alltid stört mig på bruden precis sådär som jag tror hon vill att man ska göra. Hon är ju så enormt skånsk och egentligen är hennes bräkande mer än vad man klarar av. Särskilt efter klockan 21.
Men nu har man börjat titta i alla fall, och jag måste erkänna att man nog kommer spana in resterande avsnitt också. Det är något som lockar som jag inte riktigt kan ta på. Men det kan vara det där hårsvallet faktiskt, det ser helt otroligt bra ut måste jag säga. Det ligger liksom så…. böljigt!
Nu visade det sig vara ett mindre hästjobb att finna en högupplöst bild på detta fenomen, men ni får väl helt enkelt dra på kanal 5 nästa tisdag klockan 21.
Fåfänga i vintertid.
Ligger i sängen med morgonrock och läser skönlitteratur. Har faktiskt varit och tränat för ovanlighetens skull och känner mig ganska tillfreds med mig själv. Enda nackdelen är att jag fortfarande har ont i ryggen.
Men nog med vardagsskitsnack. Sitter och kollar lite på resedagboken efter ett tips om en jävel jag gick en kurs med som tydligen flyttat till San Francisco under våren.
…
Avundsjukan tränger fram likt en armé à 1359 och jag känner plötsligt ett ännu större hat inför klimatet än tidigare. För det är så inte kul att se ut som ett plågat kadaver efter att ha cyklat i motvind för att därefter visa upp sig i butikernas lysrörsbelysning som dödar allt i dess väg. Sen tycker jag mig genomlida nån slags bad hair week också som gör mig deprimerad och svag. Lösningen tills vidare är att jag tänder värmeljus i badrummet inför varje duschtillfälle så att jag kan låtsas att jag är på spa.
Imorgon ska jag dessutom på en hel timmes massage.
AH.
Jodå, det kommer nog bli en ganska annorlunda karaktär på vårens studier jämfört med hösten. Numera sitter man i en mediekåt klass på sjutton pers där majoriteten inte fyllt 24 ens en gång. Rätt stor skillnad från graviditetens näste jag just lämnat med andra ord. Nu är man tillbaka i det gamla vanliga där folk droppar oneliners mitt i föreläsningar om både det ena och det andra och ja, jag har saknat det.
Sen lyckades jag klämma ur mig en såhär fantastiskt dålig mening på den officiella presentationen också:
”Och nu har jag läst pedagogik för arbetsliv i hösten”
Bra intryck man måste ha gjort med den grammatiken.
Man tror man är härdad efter sin tid på ålderdomshemmet, men icke. Idag har jag nämligen för första gången i mitt liv rensat ett avlopp. I ett handfat vill säga. Och fy fabian alltså. Det var värre än allt vad avföringsprov, spyor i diverse kulörer och blöjhantering heter.
Om och P3 Guld.
Om Ison och Fille fortfarande vore i ropet bara på något litet sätt hade de faktiskt kunnat få förtjäna att få vara prisutdelare.
Om Lars Winnerbäck, Kent och andra vinnare faktiskt befunnit sig på plats istället för nån slags manager hade det varit kraftfullt,verkligen.
Om Hästpojken hade varit bra live ikväll hade det varit sååå jävla bra, jag bara vet det.
Men nu är det inte så.
Gyllenspoon.
Ytterligare ett kändispar har alltså skapats, och trots att det är very old news så måste jag ge en liten – kanske överflödig – kommentar.
Jake Gyllenhaal och Reese Witherspoon alltså.
Det här gör mig lite upprörd. Inte så att jag typ är svartis eller nåt, jag kom över Jake för flera år sen. Däremot så känner jag bara att han är värd så mycket mer. Trots att han skaffat nåt slags helskägg som helt klart sänder ut medelålders vibbar.
Men alltså.
HAN ÄR FÖR SNYGG FÖR HENNE.
Kirsten hade åtminstone en skön stil, Reese är en sån…random!
Suck.
Nämen, där är ju han! Han som man tror är snygg men som är ful!
Smeknamn som skapats genom åren underhåller mig med sin elegans.
kungen
ormen
klassföreståndaren
tiger
gris
gorillan
lakis
fylletorsken
gracetorsken
torsken
laxen
han-som-man-tror-är-snygg-men-som-är-ful
pontius pilatus
tuben
plåstret
stripey
äcklet
crazy frog
paddan
satan
pastorn
chrähzz
svempa
kanin-robert
ful-robert
skepparkransen
eddie
kukenstår
strecket
patten
tuppen
rockabillyn
fågeln
gnagarn’
frankie
”johan på kompaniet”
neschnesch
”chris pappa”
mini-raggarn’
super-raggarn’
”den efterblivne”
”mannen utan haka”
mongot
asterix
rumpan
grisen (nr 2)
råttan
superråttan
musen
dumbo
stolpen
backslicken
baggy
bitchen
han-som-ser-ut-som-en-banan
Får byggas ut vid tillfälle tror jag. Men jag är en god bit på väg.
The mössa.
Jag pratade om adell igår, hon använder ju pälsmössa.
Men min pälsmössa håller inte måttet.
45 spänn åt helvete.
Och stackars djur.
Men det var väl på 30-talet han fick sätta livet till, stackarn’.
Jag saknar min enhet!
Och så var man där igen.
Sitter instängd i mina nyinköpta hörlurar och diggar skithårt till the Darkness och de gamla godingarna (Take your hands off my woman och Love is only a feeling framförallt) på det stundtals högst orgasmiska albumet Permission to land. Det här är gymnasiet mina vänner; the Darkness, trappan och the evil circle. Och ja, bitterheten är total. När man hör såna här låtar känner man sig vansinnigt gammal som inte längre är sexton år. Vansinnigt.
När jag var 16 var jag fruktansvärt naiv. Det tycktes på den tiden fortfarande högst rimligt att ta över världen på riktigt och meningen med livet låg fortfarande i högst triviala saker som att läsa teenvogue, drömma om snygga killar i trakten och köpa shades på H&M. Ja på sätt och vis har man ju inte gått vidare – jag tjötar ju om i princip samma saker än idag- men det känns ändå så fantastiskt långt borta. Fantastiskt långt jätteborta.
VAD HÄNDE MED MIN UNGDOM?
Hjälp. Nu är det Boten Anna på engelska som gäller och så sitter man här och planerar att koka grönsakssoppa på riktigt. Gosh my gosh.
(Såg Gräjstorsken idag btw, haha.)
Bloggar att fördriva tiden på.
Fortsätter på uppradningstemat och tänker presentera några bloggar som ni borde klicka er fram till. Har dykt på lite nytt på senaste tiden och tycker det finns så himla många duktiga och underhållande människor där ute.
Det finns också en extrem mängd skitbloggar som på sätt och vis är ännu mer roande, men dom vågar jag inte lista. Tyvärr får man väl säga.
Två singeltjejer ocensurerat
grovt, roligt och anonymt om att exempelvis knölla runt
Adell
proffsiga bilder och ovanligt häftiga outfits på en snygg tjej
Bloggfrossa
en oerhört välformulerad blogg från en pappa som kläcker ur sig härliga meningar i stil med ”Det är nästan så att jag skulle kunna tänka mig byta lott med dvärgbältan, näsapan eller något annat risigt djur för att inte behöva förknippas med samma eländiga släkte.” (på temat EMD) typ hela tiden.
Så. Nu har ni att läsa tills jag kommer på nåt extremt fyndigt att göra mig rolig över.
Topp 3 maträtter som man kan bli sjukt sugen på.
1. Stuvade makaroner med falukorv
2. Köttfärspaj
3. Korvstroganoff
leave a comment