Cykla mera och filosofera.

Jag har flyttat in i våren. Är kär i alla träd och buskar och lever i drömmarna på cykeln så ofta jag kan. Verklighet punkt 1 genom cykla 3 km till verklighet punkt 2. Så funkar det.

Oh träd!

Ja så var det tentavecka igen. Och valborg. Jag är inte så vild på valborg. Inte som när man var blott sjutton år och lyssnade på barbapappa och de guppande omgivningarna. Inte för att man är mycket äldre nu, men ändå är det så långt borta. Och inte för att man var vild då heller. Inte alls faktiskt. ”Vem kastade burken?”. Well, om inte det var obvious så säg!

Idag blir det till att sjunga skalor.

 Nu är det sommar och jag ska plugga i solen.

Det är bra.

Och ett sånt skrattanfall vi fick. Det mest befriande skrattanfallet sedan länge. Och detta åt absolut ingenting. Åt att statistik ska vara spännande men när man helt plötsligt ser på den med nya ögon så är det allt annat. ”aha, så killar är mer för broffsboxning än tjejer. revolution!” Nej särskilt förvånande fakta tog vi ju inte fram, och uppenbarligen är väl alla förvånande faktum skensamband och med andra ord värdelösa. Ali, jag och Linnéa skrattade åt tabellen tills jag grät. Staplarna var i princip lika höga allihop, och wow vad spännande det var. Det är ju tur inte uppgiften var nåt annat än att ta fram samband i stil med ”dom som gillar frukt gillar även apelsiner” – som tabellen jämfördes med – för i så fall hade vi varit körda just nu. Intressant hur skratten kan komma sådär bara för att man inser att man sitter och försöker analysera sönder något som vem som helst kunde ha listat ut med vilken kroppsdel som helst. Med andra ögon blev allting så fantastiskt komiskt. Akademiska studier handlar väldigt mycket om att göra en höna av en fjäder ibland. Men det är kul.

(på tal om nada; jag upphör aldrig att förvånas. igår hade 5 av 15 personer som stod och hängde utanför bibblan före öppningsdax på sig dom ökända pumadojorna i diverse kulörer som jag faktiskt trodde hade lämnat jordens yta vid detta laget. leave it folks!)

Pulvermos är dagens rätt.

Jaaa! Äntligen den gåvan från ovan jag väntat på! Sophie Zelmani till hultsfred och festivalen känns inte längre bara som en transportsträcka till evigheten på hemmet. Jag är lycklig! Tack! Även Razorlight är ju hyfsat välspelade hos mig. Så trevligt allt blir ibland när molnen duggar tätt i spss-land. Manic Street Preachers och Evanescence kan väl vara sevärda dom också även om det inte är mina direkta älskare. Och var det inte Bring me the fucking riot, man som var på den där videon på öland? Jo, dom får vi titta på.

Nu är det ju det där att man ska jobba också på den där festivaaalen, men om jag bara får komma undan för zelmani och sahara hotnights är jag glad som korvspad. Hmm, ja gärna razorlight med då.

Ja, det här verkar vara en härlig dag! Ringde just nyss nämnda institution dvs ålderdomshemmet, och talade med den hemskt trevliga ekonomichefen (hon är fräsch också vet jag, så trevligt). Tack igen! Inte så att jag fått spikat jobb eller så, men desperationen efter folk med körlicens tycks ju aldrig sina. Alltså är det högst troligt* att kontot kan ticka positivt i alla fall under fyra veckor. Det räcker för mig lix. Sen ska jag buuuurna och äta glass. Som fasen typ. Polka polka sås all over here I come!

Har ju fortfarande inte visat mitt körkort rent fysiskt för pläjset, så skulle ju egentligen kunna vara en ond lögnare, men riktigt sån är jag ju inte trots allt.

Det finns en trygghet med ålderdomshem. Faktiskt.
Magin på hultsfred kan vara säkrad.

>>>>> pulvermos. som jag har längtat!

*om jag inte får jobbet får det bli hundra straffarmhävningar!

Strajpz.

Många ränder på rad i en skön kavalkad är måndagens melodi. Och ja, jag har blivit helt kär i halsbandet från gina tricot. Det är nog min första kärleksaffär med den butiken för övrigt.

Det är ingen bilring där på bilden förresten, bara ett litet sött veck.

Fan! Hade verkligen planerat att skriva nåt ordentligt idag. Nåt poetiskt. Nåt givande och intelligent. Men nu har idéerna flugit nånstans där jag inte hittar dom och jag vet liksom att det inte kommer bli nåt av dom planerna.

Statistik är riktigt kul. Spännande. Hör intresset för att se orientering på tv ihop med motståndet till proffsboxning? Ja, faktiskt! Typ. Inte så relevant kanske, men roligt att knepa och knåpa. Att göra om tabellerna i excel i veckan låter nästan mysigt i mina öron.

”Intriger är källan till liv”

Så sade the bachelorette en gång för några år sedan. Antagligen för att komma förbi något feltramp i en felskyltad skog.

Men jag är ingen intrigskapare. Har aldrig varit det heller. Är rätt lugn av mig faktiskt trots mitt ibland alldeles för grova ordval. Men andras liv önskar jag gärna mycket intriger i. Detaljer ur småsliskiga historier är som ljuv musik i mina öron. Och är det någon som gjort bort sig; ja då är det ibland ännu bättre. Inte så att jag önskar mina vänner olycka, men dom där små sakerna kan verkligen göra min dag. Typ som den som spärrade sin egen telefon i ren förvirring och därmed missade numret till den totala hottien, och den som råkade ut för ofrivilliga närmanden efter en liten miss. Eller den som inte vet vad hon ska göra åt dom tio fransoserna som hänger efter henne likt en klase vindruvor. Och den gamla följeslagaren som efter ett idogt pussande i camen nu gått och blivit seriös och friar i förtid. What to do? Ja inte vet jag, jag sitter bara och försöker få alla andra att göra de mest intressanta valen så jag kan sitta och gotta mig i evig tid.

Tack för underhållningen.

Och vi gör som alla brudar bara suger och sväljer.

Ungefär så låter musiken jag bygger muskler till. Och javisst, det funkar bra med lite patrik och lillen då och då när man som jag alldeles för lätt får tristessatacker på träningscykeln. Det är jobbigt när man inte kan stiga av för att man inte pallar utan har fått ordination som säger att nu ska du sitta där på cykeln och göra ditt jobb. Ska jag bli människa utan 3 cm smalare ben åt höger så måste jag göra det. Och det är väl helt enkelt bara å göra det då. Men sekunderna går långsamt. Och jag har slutat med armhävningar på den nivå jag enligt tvångstanken måste ligga på dvs 30 snabba jävlar. Bättre med inga alls då. Tio små löjliga blir ett misslyckande utan dess like. Istället tar jag upp hantlar och lyfter upp lyfter ner när jag cyklar. Två flugor i en smäll liksom. Att plugga samtidigt var dock alldeles för svårt. Dunkadunka i hörnet och så medelfelet här och roten ur där var ju alldeles för naivt av mig att tro att jag skulle kunna ta in samtidigt som benen ska vara på g. Och ändå har jag inte direkt brist på tid. Inte alls. Tvärtom. Alla som sett på nyheterna vet ju att alla som läser samhällsvetenskap bara läser halvtid på heltid och visst är jag en av dom, men ändå har jag typ läst all kurslitteratur inför tentan som är om 2 fucking weeks drygt. Bara så överambitiöst, och ändå kan jag inte undvara tio minuter extra åt att bara cykla. Bara träna. Bara bara bara. Men tio minuter kan vara så långt ibland.

Men. Tio minuter med en påse bilar går sjukt fort. Åååh, tänk er en påse nu och hela handen full med dom mjuka små sötisarna. Någon som provat dom så kallat chokladlackade btw? Låter oerhört tilltalande. Lite deppigt om dom verkligen var tillfälliga och inte säljs längre dock. Då kommer jag för evigt undra och kanske måste smälta blockchoklad hemma istället. Låter som ett fredagsnöje. Andra fredagsnöjen är att vaxa bikinilinjen, men det är ju kul fan!

Överdriven aggression i ottan.

Så sitter man och googlar Madonna on the rocks en tidig tisdagsmorgon. Ibland är man nördig minsann. Annars är det mest som vanligt. Tråden buske var inte särskilt rolig, mina havrefras rann nästan över kanten och cykelturen var solig. Fick ett litet rus när jag svepte förbi den lilla asiatiska formationen vid simhallen. Det kändes exotiskt. Oh.

Men jag har tänkt på en sak litegrann sådär halvt då och då. Är det inte bland det lataste som finns att trycka på öppningsknappen för att komma in i biblioteket? Den knappen ska bara användas om man är svag! Rullstolsbundna och trötta människor som inte kan öppna dörrar ska använda den! Och möjligen när bibliotikarierna ska frakta hem senaste leveransen av Sveriges Rikes Lag kan dom få trycka på knappen för att ta sig in i litteraturens mörka gömmor. Men inte om man är en hyfsat spänstig jävla student! Då ska man öppna dörren med sina bara händer och känna musklerna arbeta för åtminstone en sekund. Ja fy helvete typ. Tänk om alla friska människor som av ren lathet trycker på knappen gör så att den slits ut. Hur ska man då kunna ta sig förbi med sin permobil? Vaa?

Jag kan ärligt säga att jag alltid öppnar dörren med min blott svaga men dock befintliga fysiska kraft. Och detta högst relevanta problem tar sig inte bara uttryck på biblioteket. Alla platser där det finns automatiska dörrar verkar vara eftertraktade för studenterna. Tänk vilka elkostnader man drar på sig på det här sättet.

Jag vet att jag bredde på lite väl nu, men.

Systemet allt hänger på.

Har precis vart ute och knarkat. Knarkat vårdoft. Luktar så gott, man blir helt störd.

Och snart ska jag ut och cykla. Ska ta bussen från annan ort fem minuter away, och av någon orsak ser jag det hela som ett äventyr. Kanske för att det är stort för mig att numera kunna ta mig fram mellan stock och sten i det fagra försomriga väder som vi alla längtat efter. Kanske för att det är produktivt att röra på sig. Kanske det helt enkelt.

Nu till min tanke. Det har ju länge varit känt att studenter bosatta på det ökända klamydiapläjset campus är ganska ovilliga att lämna sin lilla bubbla. Och visst, det är mycket fördomsfullt att gå ut och säga sådär, men faktum är ju att det verkligen är så! Campus-folket är verkligen löjligt inskränkt; i alla fall dom jag pratade med – tre pers – så dom får stå för hela populationen. Inställningen tycks vara något i stil med: ”stan, va ä dä?”, och sen anses det också vara jäääävligt långt dit. Femton minuter på cykel är ju något oerhört betyngande för vilken student som helst. Det tycks dock finnas vissa orsaker att åka ner downtown, såsom inhandlande av sprit, men annars är det bara när studenterna går runt sjön som dom egentligen får inblick i den riktiga världen. För gå runt sjön = lätt som en plätt, cykla till stan = helvetiskt påfrestande för både psyke och kropp. En ekvation vi alla förstår vidden av.

Men ja, om Systemet i framtiden öppnar i typ sal K1041 eller dylikt kan jag garantera att det inte längre ens finns fog att ha stadsbussar mellan campus och ”city”. Det skulle bara bli en onödig tur som spöklikt tom glider fram mellan de studentikosa byggnaderna. Huja.

Och sommarinfernot fortsätter.

Oh jag är så lockad så lockad!

Ja, jag är en sucker för det här och H&M fick mig på kroken den här gången också. Dom får mig att tro att jag blir världens snyggaste och ballaste människa som bor i en surfbuss om jag bara köper deras grejjer. Och klart fan man blir det, det fattar ju vem som helst att det är så det funkar. H&M plåtar randomplagg på en strand och jag faller direkt. Jag är alldeles för lättlurad!

Problemet är dock att H&M inte brukar fixa den här stilen så bra i vanliga fall. Det brukar liksom vara så att dom nafsar i kanterna på något som skulle kunna bli så mycket mer. För min del vore hundratusen vita linnnen i ett hav av trevlig musik nog för att ge godkänt. Kanske en fondvägg i stil med Doggens Livsstils-sida (okej, lite internt) eller liknande vore såå lämpligt. Ändå tycks butikerna alltid svämma över av dessa eviga 80-talslinnen i fruktansvärt obehagliga färger som till exempel den där gröna färgen dom alltid envisas med tillsammans med tryck i stil med tre trianglar utspridda hipp som haver eller kanske nån åsna som äter gräs eller nåt annat fyndigt. Å jag vill lixom inte ha såna tröjor för jag vill ha spyor på min kropp!!

Men H&M sköter sig ju såklart ändå hyfsat jämfört med dom flesta kedjorna. Och reklam kan dom göra så att jag blir lite lycklig.

Dagens outfit eller nåt.

Lägger härmed upp pix på mina kläder vilket egentligen inte alls är à la moi, men jag var bara tvungen. Något kräkmysigt till och jag är som gjord för solsemester på valfri varm plats. Gärna på något väldigt lords of dogtown-ish ställe då.

Nu ska jag ju inte åka på semester över huvud taget, men det hade varit trevligt om ifall att liksom. Så då kan man likväl vara redo i nya brillz och alldeles för somriga kläder. Och utan att riskera att låta som en modebloggare måste jag också få påstå att crockers nya modeller är supertrevliga att vagga runt i.

Grejen är ju att det möjligen börjar bli vår nu och sådär.

Och ja, det är mina nya shades du kan skymta där uppe i hörnet. Jag är cool som fan.

Glad vår folks.

Det är ju inte utan att man blir lite bitter när man hittar en blogg där inläggen är i snitt en mening och får ungefär 80 kommentarer vardera.

”Glad påsk”…. 76 kommentarer.
”Första april idag”…. 66 kommentarer.

Nej man får väl lägga ner sina naiva litterära ambitioner och börja blogga om metallicsandaler istället helt enkelt.

Nakensara går igen.

Eftersom jag inte kommer på nåt vettigt att skriva om i denna sena timme satsar jag istället på att marknadsföra min kära vän Saras nya blogg. Detta har nog typ den sjätte i raden bloggar hon förkastat, raderat och bränt upp, men nu påstår hon alltså att det ska bli ändring. Hon ska komma över sin bloggångest och skriva den här gången. Och jag som är hennes största fan anser att detta är något stort som bör firas.
Så enjoy suckers. Här är den. Och nej, vissa saker har inte förändrats. Den är fortfarande rosa, och det finns fortfarande haidukk i gömmorna. Godnatt.

Påsktrevnad och erotik.

Vet inte om det bara är jag, men är det inte bara så oerhört trevligt allting? Fick ett litet ryck av att det verkligen är trevligt det hela. Min trevliga påsk. Jag är så tacksam.

Okej, nu till det jag egentligen skulle berätta. Körde mitt lilla pass innan som jag fått ordinerat från den trevliga sjukgymnasten. Känner att jag är på väg tillbaka nu. Blusajd is coming back. Och jag ska köpa nya jeans!
Aja, var ju inte det jag skulle berätta heller. När jag tränade testade jag nämligen något som verkligen kändes berikande! Jag hällde vatten på mig själv. Grr sexy. Men ja. Det var så här. Jag cyklar på min kära träningscykel (med Cascada på hög nivå) och känner plötsligt svetten komma krypandes. Något måste göras, känner mig så het och svettig. Så jag sliter fram vattenflaskan, placerar den strategiskt ovan huvudet och klämmer försiktigt för att känna sorlande underbart vatten rinna ner över mitt varma ansikte. Ökar takten i cyklandet och vattnet rinner och rinner. Oh it’s najs.

För att undvika wankers i min blogg tänker jag inte förtälja mer om mitt erotiska träningspass.
Hände faktiskt inget mer sen i och för sig.

Det är jag det är jag.

Fredag kväll och jag lyssnar på Markoolio.

…

Ja, jag var ju tvungen att lyssna in skivan nu när han satsar på en äldre publik med grövre texter och så vidare. Och detta innebär i praktiken att han svär, säger att man ska vara lullig var dag och skriver en sång om sitt könsorgan. Det är moget så det förslår och man känner verkligen att detta är riktat till en äldre publik. Dom flesta barnartister känner ju någon gång den där stunden komma, när man vill mogna och komma ur träsket.

Ärligt talat så måste man anstränga sig kraftigt när man lyssnar för att inte tro att det åter är 1997 (eller var det 98?) när Markoolio först gjorde sig känd. Det är precis samma sak här nämligen. Några veckor sen kommer barnen sjunga med i det här och så blir föräldrarna upprörda och så vidare. Blir väl som ”Girlie”-debatten ungefär.
Men ja, idag tror jag faktiskt att Byz slår honom i genren killar som sjunger om att söpa & nuppa. Alltså jag var bara tvungen att skriva det ordet! Gah.

Nog om detta. Fanns faktiskt en låt på Markoolio-skivan som lockade mitt svaga sinne dock. Kolla in länken ”Min musiksmak” till höger om ni vill försäkra er om jag faktiskt lyssnar på skiten och inte bara påstår det. Jag är ärlig med det här.

En sen åsikt.

Det måste varit hårt att vara med på Regalskeppet Kronan. Sjönk ju och sprängdes av sitt eget krut. Inte så kul. Det var hårt förr i tiden. Trevliga programmet Svenska slag inspirerar mitt i Postkodmiljonären.

Alltså det kanske var bättre förr på vissa sätt, men att säga att klimatet i Sverige (betonar Sverige, finns ju länder som ligger på medeltida nivå än idag) är så fruktansvärt hårt idag är väl egentligen ändå ganska missvisande om man börjar mäta med medeltida mått. För inte bränns folk på bål, inte har vi galgbackar och spetälska människor på gatorna (utan vårdplats), inte har vi böldpest i varje by och inte luktar det bajs på gatorna. Vi är helt enkelt alltför bortskämda! Jag förstår ju på sätt och vis varför man säger att det är ett så tufft klimat idag på våra gator etc, men samtidigt har vi verkligen det tryggt idag om man jämför med medeltiden. För att inte tala om stenåldern, var det inte rätt jobbigt då också egentligen? Många yxor på fri fot och sådär.

Jag hade ju inte velat vara med vid ett medeltida slag om vi säger så!  Nej, vi är mycket naiva när det gäller medeltiden. Även jag. Man är ju smygnörd.

Känsligt ämne.

Man tror ju att det är varmt ute när det ser ut såhär, men vinden piskar på och sommaren känns avlägsen. Om man inte sitter i ett växthus då som jag brukar göra då och då och bara låtsas att jag är i någon tropisk zon. I vilket fall så är det snart sommar tror jag. Och det är redan april. Jag har tittat i almanackan.

I almanackan står det också att jag har enkäter på schemat. Ska göra egna och leka fram frågor på det intelligenta sättet. Och jag som älskar enkäter har så roligt åt hela diskussionen. Det sägs ju nämligen att det är vanligt att folk slänger enkäter så fort dom dyker upp i brevlådan. Än vanligare är väl att folk möjligen fyller i dom, men under stor irritation. Typ för att dom säkert bara tänker att enkäten bara är det senaste inom trenden omvärldsanalys. Jävla banaliteter då ungefär.

Men sån är ju inte jag. För jag fullkomligen älskar enkäter. Kanske inte med samma kärlek som den jag hyser till ahlgrens bilar – och kanske inte på det sättet att jag dreglar – men ack så stark. Jag gillar dom helt enkelt. Är road av att fylla i små boxar och rader, och jag är troligen oftast den som fyller i längst svar på dom fria frågorna. Och när kursutvärderingen anländer efter tentan; ja då är jag direkt på hugget för att kunna åtnjuta svarandets glädje så fort som möjligt. Nåt sånt är det väl ungefär.

Okej, jag överdrev. Men det här med att det skulle vara jobbigt att svara på känsliga ämnen i enkäterna har jag inte heller nån vidare kännedom om. Jag är nämligen beredd att svara på enkäter i princip i vilka ämnen som helst. Så ska du göra en undersökning om något känsligt och konfidentiellt, då är det bara att vända dig till mig! Jag är så öppen så.

Gnäller.

Jag har ont. Så in i helvetes ont att jag försmäktar. Därför är det befogat att gnälla. Gnälla gnäll gnäll.
För det är fan inte kul. Det är inte det. Inte ens om jag inte hade ändrat min felskrivning på kul så att det blev kuk hade det varit särskilt kul. Kanske lite då, men inte så värstens.

Det roliga med det hela är väl dock övningen där jag ska stå på en kudde på ett ben med armarna i kors över bröstet och blunda i 30 sekunder. Det ser nog rätt kul ut kan jag tänka mig.

Tillåt mig stava med å och z idag.

Det är svårt att slänga kläder, men ibland måste man.

Jag tänkte skriva ett inlägg om gamla underkläder ikväll. Eller närmare bestämt om tråzor. Gamla fula sådana. Dom man måste slänga för dom ser förjävliga ut men man gör det inte ändå för man vill inte. För man har fått för sig att dom innehåller minnen. How fuckin’ pathetic! Nu har ju jag faktiskt inte så många gammeltråzor, för jag är så värdig att jag faktiskt slänger efter hand. När resåren går hädan, ja då går underbyxan i sophinken. Annat som kan hända är att man missfärgar tråzorna när man tvättar dom med sina röda handdukar. Så det gör man ju inte. Inte jag i alla fall.

Mina finaste underkläder – leopardraffset inkluderat – vårdar jag nämligen så ömt så ömt. Är alltid noggrann och använder tvättpåse när dom ska tvättas, och viker sedan noga för att slutligen placera överst på tråzhögen. Allt för att skapa ett gott intryck inför mig själv. För fin hög är lika med bara fina tråzor.

Men så enkelt är det ju inte! För längst ner i högen ligger dom där minihosorna som alltid tycks bli aktuella precis innan tvättningsdax. Och då måste man helt enkelt ta på sig dom. Då spelar det ingen roll hur grådassiga och obekväma dom än är, för nöden har ingen lag. Blä.

Mer stora ord i skogen önskas.

Oh mina öron försvann nyss. Så kallt. Men jag kunde nästan inbilla mig att jag var vid havet annars.

Nu till the essentials, nämligen triangeldramat i Wildkids som vi ju alla följer slaviskt varje söndagskväll. För er som inte är insatta kan jag ge en liten snabbguide: Gurra är tillsammans med Frida (båda 11 år tror jag), men Frida och Gurra är i olika lag. Och i Gurras lag har en ny brud – Klara – börjat. Och hon är typ döhet på Gurra och försöker alltid vara nära honom när dom badar etc. Ryktet sprids till Frida som givetvis blir orolig. Ska hon dumpa Gurra, eller ska dom helt enkelt tala ut?

Hon bestämmer sig för det senare, och så får det bli. Jag kan inte citera ordagrant, men jag vill bara ge en hyfsad bild av scenariot. Gustavs försvarstal lät ungefär såhär:

Gurra - Men du har missuppfattat allting, det är ingenting mellan mig och Klara, det är ju dig jag vill ha. Jag älskar dig till månen och tillbaka!
(frida mjuknar och hon ger honom en kärleksfull blick. har jag för mig)

Och i klippet när Gurra ”biktar sig”:
- Jag vill ju inte att den man älskar bortom allt ska gå runt och vara ledsen, det kändes skönt att prata!

Och sen pussas och kramas dom innan dom tar ett hastigt farväl och återvänder till sina läger. Nawwww. Vilken fantastisk historia! Mellanstadiet är som sagt en guldperiod i livet. Faktiskt.

Bloggar är ofta av ondo. Också faktiskt.