…ska jag bara jobba. Pausa. I jobbet.
Nej.
Musik?
Gör.
Sitter och översätter på ett närmast maniskt sätt. Känner inte för det. Gör det bara. Ord för ord, utan att tänka.
Nej.
Jag vill faktiskt inte blogga.
Att övertala.
Jag försöker övertala pappa att åka till Florida med mig i början av juni. Han är iväg nånstans just nu och jag skickar ett sms:
”Vi åker till Florida i början av juni.”
Han svarar: ”Botrop kan du googla blir nog besök till sommaren”.
Jag googlar och ser att Botrop är en TYSK GRUVSTAD som tydligen anordnar något rockabillyjippo.
”Gruvstad i Tyskland??! Nej tack!”
Får ett mail: ”Florida? Haha?”
Om inte bearbetningen gett resultat i slutet av veckan vet jag inte vad jag gör.
You say I’m a kid and I guess I agree.
Kom just hem från frisören där jag spenderat halva dagen. Så nu känner man sig fräsch igen. Skönt. Bara att bita ihop och gå till jobbet nu. Sköna jävla fredagsjävel. Eller? Puss whatever.
Fuck this.
Jag kom precis med en första konkret idé till tidningen. Ett uppslag jag vet vad jag kan göra med.
Okej, bra.
För på måndag ska hela sidschemat vara klart.
Visst, finns ju självklara inslag som känns självskrivna. Men det räcker inte.
Vill komma med smashing idéer och göra ännu bättre ifrån mig än förra gången. Jag vill att min tidning ska kännas som en godispåse.
Ska jag vara ärlig så är det lite för mycket på en gång nu.
En tisdag.
Sitter och dagdrömmer om turkosa kavajer och jeansshorts. Ytliga tankar innan jobbet som idag kommer pågå mellan 13 och 22. Började dagen med Fråga Doktorn-repris och ostmackor. Moget va? Läste tre recensioner av den nya boken om äldrevården också, ”Jag ska egentligen inte jobba här”. Den borde man ju läsa. Bara för det ska jag försöka vara så älskvärd jag bara kan på jobbet idag. Det är ett bra sätt att skingra tankarna. Sen att jag kommer spendera stora delar av kvällen i en beckmörk bil är väl i och för sig skönt, men vet inte om det är rätt för mig idag.
I Fråga Doktorn berättade Juholt förresten om någon släkting till honom som ansåg att äldreboendet var rena PARADISET, som en himmel innan hon ens hade gått hädan.
”Man trycker bara på en knapp så kommer det in någon som hjälper mig med allt jag vill. Helt otroligt!”
Kul att någon känner så ändå.
brb.
Jag orkar seriöst inte blogga. Sorry.
Snyggaste outfiten ever.
På Levine alltså. And that’s all I have to say about that.
Sen ska man blogga också.
Moget att jag är så rädd för boken jag ska basera hela kommande tidningen på att jag inte klarar av att läsa den i min ensamhet. Det bådar ju inte gott precis.
Nåja.
Ska ta tag i det där.
Var på ett extremt snabbt besök med pappa i stan idag. Gick in på H&M och plockade på mig kläder för en tusenlapp. Köpte rubbet. Ännu mognare.
Ett par jeans, en skjorta och en tröja för den som vill veta.
Och så är jag så himla sugen på att åka till Miami/Florida. Jo jag längtar ju hem när jag är i USA, ändå sugs man ständigt tillbaka. Men det är väl inte prio ett just nu.
Hmm.
Jag är helt messed up. Därför jag inte bloggar.
Har även blivit redaktör igen.
Så jag kommer väl vara okontaktbar de närmaste två månaderna.
Det var allt.
Hehe?
Har verkligen inte haft inspiration till att blogga och har inga övriga kommentarer gällande det. Lägger in en pepplåt nu istället. Trots dess otroligt förutsägbara upplägg är den ändå en källa till glädje i snöslasket. Har inte ens lyssnat på texten om någon undrar, men titeln är ju en klassiker? I guess.
En spänd fan.
Underbara människor, men nästa år får det bli Gräjs. Eller rentav Olles Bar. Jag skiter i hur gammal jag är, för jag behöver fjortismusik. That’s all.
Vilka ställen spelar Mange Makers these days?
Tur det finns godis på jobbet när man sovit för lite förresten. Då härdar man.
Still so young desperate for attention.
Jag minns ett av årets mest intensiva lyckorus. Minnet är kristallklart.
Jag låg vid poolen i Huntington Beach och kände solen bränna efter en mulen förmiddag. Jag hade min mini-ipod i handen och lyssnade på ”My Emergency” med September. Inte en alls en särskilt bra låt egentligen, men jag minns att när refrängen kom fick jag ett sånt där sjukt rus som man verkligen inte får alltför ofta. Plötsligt kände jag att allt skulle ordna sig, att inga bekymmer fanns i hela världen och att jag var den lyckligaste individen på jorden.
Det otroliga är att jag klassar detta korta intensiva tillfälle som ett av årets topp tio bästa stunder. Och det säger typ allt om allt.
Kan även tillägga att jag är en av dem som i vanliga fall aldrig säger ”det ordnar sig”. Jag önskar att jag vore en sådan, men det är jag inte. Men plötsligt händer det liksom.
Julafton.
Eftersom morfar tyckte jag såg ut som en stjärna igår kanske det blir att jag tar fram den här klänningen från juldagen 2010 även till nyårsafton. Om det blir nyårsfest alltså. Ikväll blir det nog snarare skinnväst och jeans. Vi ska trots allt till mitt hatställe nummer ett. Tur att jag ska dit med bra folk som jag saknat. Ska dessutom enbart dricka julmust, för imorgon ska jag upp klockan sex. Funderar lite på att sluta dricka helt faktiskt. Inte för att jag dricker ofta men dock. Har ju provat på nu i 2,5 år och insett att det inte ger mig så mycket. Ångrar att jag började, det är emot den jag är egentligen. Men ja, jag gillar inte löften, min hjärna funkar inte då, däremot har jag blivit klart avtänd på det hela. Och jag gillar ju att provocera, uppenbarligen.
Julafton blev riktigt bra i år. Hängde i Moheda hela eftermiddagen och sjöng religiösa julsånger vid pianot tillsammans med kusiner, mor och moster. Sen bar det hem till årets bästa julklapp (pyjamas från Victoria’s Secret – ÄR KÄR) Mr. Bean och Sällskapsresan. Mycket bra. Nu ska jag tvätta håret och fläta det. Måste vara snygg.
23.
Är på allmänt dåligt humör och är glad över att bara vara själv hemma resten av dagen och kvällen så jag kan städa skiten ur mitt hus och göra det vackert inför julen. Grattis till er som hunnit klart med detta, själv har jag verkligen ALLT kvar. Till råga på allt ska man skriva intelligenta rim innan man går och lägger sig. Prestationsångesten hopar sig. Hej.
De dåliga vanorna fortsätter…
För nu är det ju jul! Ingen rast och ingen ro! Från ett kaos till ett annat helt enkelt. Måste sova nu. Gungar i huvet.
Down on Freestreet.
Ikväll lyssnar jag på Hellacopters varvat med sommarhits från Balkan. Helt underbar kombo. Jag har ägnat otroligt många timmar åt Hellacopters i mina dagar och tyckte det var mycket mycket tråkigt när de lade ner. Gällande Balkan finns det verkligen bara SÅ OTROLIGT MYCKET att hämta i den genren.
Hets!
Känner mig mycket stressad just nu.
Inte nog med att jag vaknade med någon slags förkylning, jag har otroligt mycket att göra innan klockan 05.30 på tisdag.
Kom precis hem, klockan är 22.30, det är söndag, och jag ska jobba åtta timmar imorgon. Så ja, innan 05.30 på tisdag ska jag bland annat ladda alla mina ägodelar, måla naglar (viktigt och tidskrävande!), packa, tvätta lite, ladda upp ipoden med flygvänlig musik, köpa tågbiljetter inför nyår, betala räkningar, föra över pengar, göra klart en översättning (viktigt!), bre på BUS, bli frisk, äta.
Inser att detta INTE kommer gå vägen.
Trots allt lite trist.
Nu ska alltså även Millencolin komma till Musikhjälpen. Lite bitter är jag allt för att jag är bortrest EXAKT när detta underbara program pågår.
Suck ändå.
Ursäkta min ton, haha, men jag har blivit ännu mer aggressiv mot rökning på sistone. Retar mig oerhört på att de på jobbet som röker på arbetstid och som kommer in och stinker ska ha samma lön som mig. Det drar dessutom ner min uppfattning om personerna väldigt mycket. Inte för att de bryr sig, men ändå. Fan vad det retar mig helt enkelt.
Ljuset.
Om fyra dygn ligger man vid poolen dock. Tur det. Inte en enda regnstorm i sikte på prognosen.
